louiseec

Livet rullar på utanför bloggen.

Nytt boende i London. Nya rumskompisar. Andra året på skolan.
Sista året att verkligen bli grym för att sedan äga scenen när tredje året börjar och bli upptäckt av agenterna runt om i staden. Troligt? Nej, inte särskilt.
Negativt tänkande? Nja, snarare branschens verklighet.
Om inte i andras ögon så i mitt huvud. För det är ju så - Har man ingen tro på sig själv så kommer man ingenstans, och det är i Ingenstans som jag känner att jag alltid befinner mig.

Folk brukar inte vilja skriva öppet om sånt här och det är sällan att jag gör det också nu för tiden. Men det är så otroligt jobbigt att ständigt, varje dag i livet, kämpa mot sig själv och sin självförakt.
Det är sorgligt att vi människor inte bara kan älska oss själva och ”vara tacksamma” för det vi har, men ibland vill det sig bara inte.

Jag finner livet väldigt frustrerande för tillfället. Har väl gjort det i ett par år nu om sanningen ska fram.
Jag vill inte verka otacksam, för tro mig, jag är verkligen ödmjuk och tacksam för allt jag har – men min självförakt gör att allt jag någonsin åstadkommer ändå alltid slutar i ett misslyckande. Jag ser inte vad jag gjort bra utan endast vad människorna runt omkring mig gör bättre.

Det går verkligen inte att sätta ord på det jag handskas och kämpar med i livet. Som en glad och social tjej vill man inte erkänna att man lider av panikångest, dödsångest och prestationsångest. Man kan inte förklara för vännerna varför man blir stressad över minsta sak, varför man inte kan: sluta kolla in sig själv, TA på sig själv, sluta prata om nyttig matkost, visa sig utan smink, stå upp för sig själv i olika situationer, följa med till stranden, följa med och träna och så vidare.
Allt handlar om rädslan att känna sig ogillad och misslyckad.

Och allt blir tillslut en ond cirkel. Man åker inte till gymmet och tränar så att man mår bättre för tankarna i huvudet säger redan ”det är ingen idé att gå, du kommer inte orka, det gör du aldrig”. Och så är det med allt. Så även om man tillslut har tagit steget och faktiskt åstadkommit något, vare sig det är en uppsats som lämnats in eller ett träningspass som man klarat sig igenom så finns tankarna där som ständigt upprepar att ”Synd att du inte gjorde det bättre” eller ”Vad är ett träningspass, tror du att du kommer komma i form av det eller?”.

Det kanske låter sjukt men det är ingenting en människa ber om att leva med.
Att ständigt behöva sin egen och andra människors bekräftelse och acceptans. Att ständigt känna att man aldrig kommer lyckas för det är redan förutbestämt - ”Jag inte är en stark person-”
”Jag är bara en person som Drömmer om att bli något/någon, men jag har och kommer aldrig att ha kraften att faktiskt lägga ner mödan för ta mig dit jag vill”

Jag har fått höra att detta är psykiska tankar som man måste bekämpa, för gör man det, så klarar man vad man vill. Och TRO MIG – Jag vill inget annat i hela världen än att tro på de orden.
Det är min enda önskan.
Det har varit min enda önskan de senaste fem åren, och jag hoppas innerligt att jag en dag kan bevisa för mig själv att det är sant.  


Vill inte på något sätt skapa massa medlindande då jag vet att många människor befinner sig i samma om inte Mycket värre situationer än mig.
Ibland behöver man bara få ut lite av det man alltid burit inom sig och just denna gång vill jag inte bry mig om vad folk tycker om det för nu har jag fått ventilera - Utanför min egen pappersbok vid sängen.

Igår var det dansrep hela dagen. Kändes helt okej.
Skönt att ha en fullspäckad dag. Har inte haft det på länge känns det som! Och jag hatar att inte ha något att göra & att vara ledig för länge. FY!

Idag har jag varit Ledig igen dock.. 
Så jag har gjort lite ärenden, gått till "skatteverket" här och fixat så att jag inte behöver betala skatt över sommaren då jag inte går i skolan, hämtat mina betyg/resultat för denna terminen och nu är jag hemma och precis lagat mig själv lite mat. Har ätit sallad i 5 dagar nu så jag tänkte att det var dags att få lite varm mat i magen. Väldigt spännande dag måste jag säga...  Not.
Betygen är jag som vanligt inte nöjd med. Vissa var hyfsade, några bra men de flesta var förfärliga. Detta TROTS att jag jobbat baaaaken av mig. Men nej, it's not enough :/
Eftersom alla andra på skolan tränat hela sina liv så är det väl egentligen inte så konstigt, fortfarande sorgligt dock.
I såna här stunder vill man ju egentligen bara gå och köpa hem en stor bunk med glass och stänga in sig på rummet med en film, men om sanningen ska fram så löser det ju ingenting, så istället gick jag och köpte mig torkad mango och började packa inför hemresan.
Ja, det var denna dagen.

Puss så länge <3

Sommaren har bestått utav Tjejkvällar, Fester, 20års Firande & Presenter från underbara roomies, Midsommar i Hyde Park, Gay Pride London, Slappdagar, Fika med vänner, Häng i parker osv osv + massa träning och rep i skolan varje vecka.
Innan sommarterminen började for jag och min kära mams till Gran Canaria, men bilder därifrån lägger jag upp senare. Är ju inte så väldans aktiv här så uppdateringarna kommer när dom kommer..

Några få bilder från sommaren hittills..
(När jag inte är i College och repar etc..)
































CIAO.

1 Juli 2011.

Ålder: Hela 20 år.  Civil Status: Utan sällskap. Läge: London. Aktivitet: Sommarshows rep och öppna klasser på skolan. Fritid: Går omkring, tänker på framtiden, väntar på bättre tider, längtar efter MER träning (klasser…) och kunskap, är rastlös, grubblar, kritiserar, äter mycket och lite, fryser och svettas, trängs på tunnelbanor/gator/bussar, reflekterar, drömmer, flörtar, håller mig undan, avundas, säger hejdå, önskar, skrattar, gråter, glömmer, minns.


Mitt liv flyger förbi på en sekund. Mitt minne blir av någon anledning sämre med åren (trots att jag endast är 20…) och jag inser att jag måste skriva någon slags dagbok – antingen här eller för mig själv på hederligt gammalt papper – för att kunna titta tillbaka på vad som har hänt och för att kunna Minnas.
Mycket har hänt på ett år i London, och samtidigt inte en bråkdel av det jag Ville och Förväntade mig. Har nu två veckor kvar och sedan är det dags att förbereda mig för ett nytt år av utmaningar. Det året ska bli BÄTTRE på alla sätt och vis. Det MÅSTE bli det

Update

Två helger sedan:
Festade. Såg Billy Elliot musikalen. Myste med Erik, gick på stan, såg på film osv :)
Massa plugg, men det orkar jag inte nämna mycket om...

Veckan som följde:
Acting assessment (teater prov) på måndagen och sedan var jag ledig resten av veckan för att skriva uppsats, plugga intör exams m.m.

Förra helgen: Christmas masquerade party på skolan på fredagen och X-Factor finals på lördagen.. Såg Rihanna, Christina Aguilera, Will.I.Am, och Robbie Williams :) Yaay, så kul!
Sjöng i pausen på scenen och skämde ut mig en aning, men rätt kul var det ändå. Hah.

Denna veckan som varit: Exams och assessments (prov) hela veckan. Anatomiprov, sångprov, uppsatsskrivande, "Intergrated Performance"- uppträdande samt musik teori prov. Allting har gått hyfsat bra.
Igår kväll blev det Nandos (en restaurang) med ett gäng från klassen och sedan Harry Potter på bio.

Idag: Packning, uppträdandeeeee, städning, be till Gud om att det ska sluta snöa så att mitt flyg går imorgon, boka taxi, mat, uppsats, sova.


Nu ska jag kila ut i snöovädret..

Vi hörs.
Puss&kram, Lojs

If you could see the movie that is being directed in my brain daily,
you would also stop and wonder.

I want to:

Get a tan

BUY A DOG

Go on holiday

Get a TV that works!

Skip all my exams and not do my essay!

Get fit

Do more commercial dance classes

Get myself a good looking boyfriend ;)

Get myself a personal trainer

Improve my patients

Be less lazy

Win on lottery

Eat my mum’s food

Have a friend that can go with me to Bikram Yoga every weekend (Yoga in 40 degrees – You get reeeally flexible)

Hej hej.

Har haft lov och för mycket tankar i huvudet sista veckan så därför har jag inte skrivit här..
Kom till London igår. Själv. Till en tom och fuktig lägenhet, utan internet, tv, mat, samt nån att prata med.
Snacka om jag ville tillbaka hem igen!
Annars är allt okej, men många saker känns lite tungt emellanåt. Så fort jag inte har ett späckat schema så börjar jag grubbla på saker och ting. Jag försöker vara alla till lags, synas, höras, känna mig tillräcklig. Egentligen är det väl inte på grund av någon annan som jag känner mig otillräcklig, utan på grun av mig själv och min egen osäkerhet.

Det blir väl lätt så här när man får göra, upptäcka och uppleva allting själv - utan Någon att dela det med. Två utav mina rumskompisar till exempel, dom går på samma skola och till och med i samma klass. Dom gör allting tillsammans, 24/7. Reser tillsammans, gör ärenden tillsammans, löser svåra situationer tillsammans, pluggar tillsammans osv.
Jag vet att man inte kan ha en följekompis hela livet, som gör samma saker som en själv, men det hade känts så härligt om jag bara fick det ett litet tag. Jag vet att jag måste tuffa till mig och inte tro att jag gör saker fel hela tiden - men hur ska jag kunna lära mig själv det?
Jag vet inte vad jag vill komma fram till här.. Är bara så trött på att jag så ofta känner mig i vägen, tråkig, För organiserad, För ambitiös, För målinriktad, För allting. Jag kanske inte uppfattas så av andra, det beror kanske åter igen på att jag vill vara alla till lags, och känna mig omtyckt. Eller så uppfattas jag faktiskt så, vilket skrämmer eller stressar folk. Jag vet inte. På ett sätt kan ingen tycka/tänka så eftersom jag studerar helt själv - utan folk från Sverige alltså.
Men ja.. skit samma..

Idag drog jag i alla fall iväg till skolan vid halv tio för att ha en privat sånglektion. Tydligen började den inte förrän 12.45 så jag satte mig på Starbucks Café och pluggade istället. Har man inte gjort läxan på min skola så finns det inte en chans att man får vara med på lektionen, och är man inte med på lektionen blir det enormt mycket att ta igen, samt att man blir uppskriven i ett register. Ja, så är det med det.
Nu är jag hemma själv.. as usuall eftersom vi alla har olika ärenden, scheman, planer för dagen osv. Frida är i Sverige för tillfället och Sofia och Stran är och pluggar hos vår vän Rasmus. Jag kom precis hem och måste fortsätta med massa tråkigt plugg, men funderar på att dra till Rasmus sen jag med.
Får se hur jag gör.. Mår jättekonstigt i kroppen, tror jag har magkatarr.

Jaja, gladare inlägg kommer förmodligen nästa gång vi hörs.
Imorgon är det skola igen.. Ska försöka hålla humöret på topp då och kämpa & ha kul på lektionerna!
Jag älskar ju ändå det jag håller på med, även om allt runt omkring kan vara mindre tilltalande ibland.

Ha det fint och hoppas ni håller humöret högre upp än mig!
Kram kram.

TJOLLAHEEEEJ!

Det är SÅ mycket som händer och SÅ mycket att göra hela tiden.
Har aldrig tid att berätta i detalj, vilket är jättesynd men ja, sånt är livet...

Musikteoriprovet gick bra i veckan i alla fall, men hur min "singing assessment" gick vet jag inte riktigt. Det kändes sådär.
På redag kväll var i alla fall vår vän Rasmus här och åt middag. Dagen efter skulle han och min roomie Stran till IKEA. Sofia och Frida drog ut på stan och shoppade, och vad gjorde jag ? PLUGGAAAADE! (Dom går inte "Degree Course" och därför har dom itne lika mkt teori som jag har.. I knoooow, lucky them! hehe)
Till sist stängde jag dock igen böckerna och drog iväg till inspelningen av Englands populära program The X-Factor! Satt längst fram i publiken och "agerade galet fan". Riktigt kul var det faktiskt, haha! Fick se hur en liveinspelning går till, träffa Simon Cowell osv.
Dagen efter (på söndagen) så drog jag iväg till X-Factor igen, då det var utröstning och då bl.a Katy Perry uppträdde. Satt längst fram igen och allt var väldigt exciting :)
Min vän Frida fick en chans att sjunga i pausen för alla i lokalen - inklusive Simon Cowell och Jermaine JACKSON, vilket också var väldigt kul (eller rätta sagt - FRIKKIN' AAAAAWESOME! :D)

Och idag då.. Ja, idag var det en vanlig dag i skolan tills jag HELT OVÄNTAT "tvingades" in på en "streetdance" audition till ett Stort uppträdande. Där stod jag, helt förvirrad, i TIGHTS och linne, och kände mig som en idiot. Vad händer?

JAG KOM MED!

Kan inte fatta det. Helt galet. Knäppt. Kocko. Helt fel. BUT YET SOOOO RIGHT!
YEEEEAAAAAAH :) :) :)

Det får va dagens uppdatering!
Vi hörs!

PUSS&KRAM



(Gammal ful bild.. Ursäkta kvalitén.
Har ingen liten digitalkamera, men ska fixa en snart..)

(Jag och roomaten Stran i London i februari..)