louiseec

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja..
Har så mycket som jag vill berätta och just därför kommer jag väl knappt att skriva någonting alls.
Först och främst så är jag hur trött som helst. Jag vet inte riktigt varför, men kroppen är helt slut och kan inte tänka på något annat än att ligga ner.
Idag har jag varit på workshop för Tasha Hamilton, vilket var hur roligt som helst. Tyvärr så hade jag bara råd att ta en klass av ett flertal, vilket gör mig lite småsur.. Ja, hur ofta är det L.A kommer hit till mig egentligen?! Då måste jag ju utnyttja tillfället! Dumma dumma pengar.
Tasha var i alla fall grym, som jag hade förväntat mig, men klassen var aningen lätt. Klassen hette avancerad men det var den inte riktigt, tyvärr. Men hon sa att hon skulle komma igen och ha intensiv veckor med oss! Under hela 3 månader planerar hon att vara här i Sverige. Helt galet! Hon sa det verkligen uppriktigt så jag hoppas, hoppas, hoppas att det kommer bli så! Hon är urgullig, har perfekt danskropp (tvungen att kommentera det ja...), jättebra lärare, überbra teknik (såklart) och hon har verkligen min stil i modernt. På youtube så syns det inte riktigt, stilen alltså, men det är på grund av att alla danser där, mest går ut på teknik (det mesta filmat från tekniktävlingar). Jaja, det var det! Önskar att jag vore född i USA och börjat träna teknik vid 4 års ålder, men så är det inte och that's it!

Igår var det 18års fest hos Sanna.. Kom hem ganska tidigt, runt halv tre och hoppade i säng så fort som möjligt. Jag var ändå hur trött som helst när jag skulle upp 9.00 imorse. Inte alltför konstigt, men jag brukar ändå sova runt 6 timmar?

Det här med workshops förresten... Jag förstår inte hur folk som dansar (de som satsar på dansen) inte försöker gå på så mycket workshop som möjligt. I brist på tid och pengar så kan jag absolut förstå, men för att de inte orkar eller bryr sig? Det finns så otroligt många på min skola som jobbar jättehårt på tekniken osv, och som verkligen jobba i skolan, men utanför tar de inga klasser överhuvudtaget? Visst är det smart att inte göra mycket utanför skolan så att man hinner med och kan satsa på skolämnena, men workshops går man ju endast på vid enstaka tillfällen ändå. Anledningen till att jag tycker att man bör gå på dem så mycket som möjligt, ta så många olika klasser för så många olika lärare som möjligt, är eftersom man lär sig så mycket om hur dans fungerar. Man kan bygga upp olika uttryck, känslor och stilar. Man ser hur olika lärare och elever rör sig, man jobbar inte bara med teknik utan det som egentligen är viktigast - Känslan och Uttrycket. Det är inte tekniken som får en att bli intresserad, nyfiken, berörd och imponerad. Visst imponerad möjligtvis, men det är väl berörd man helst vill bli? Att se en dansare med endast bra teknik berör mig inte överhuvudtaget. Imponerar mig gör det troligtvis, men det rör inte en känsla i kroppen. 
Skulle alla få uppgiften att improvisera i t ex fridans (modernt), så skulle de som tagit flertalet klasser utanför och av internationella lärare, synas så mycket mer och ge så mycket mer personlighet och karaktär. Det är inte det att vi aldrig få jobba med karaktär osv i skolan, men det är två helt olika saker. Har man tagit workshop för t ex Sonya Tayeh eller Tasha Hamilton etc, så vet man vad jag pratar om. Det finns så mycket mer att få ut ur en själv, bara man hittar det där knepet eller kanske den där personen/läraren som kan hjälpa en att hitta det, på rätt sätt...

Jag blir såhär ibland när jag varit med om något som inspirerat mig. Jag tänker på alla som inte vill, får eller kan vara med. Jag tänker på hur mycket mer uttryck och känslor folk (dansare - på skolan bl.a) skulle kunna visa, eller borde visa, för att det ska bli dans av det hela.

Ta så många chanser du kan! Testa i alla fall att vara med om något större, och nöj dig inte för lätt.
Nu måste jag plugga, som vanligt.. Jag har inte ägnat en sekund till plugg idag, tyvärr. Dumma dumma mig, men iiiiih, så skönt det har varit.

Massa kramar, Lojsan.