louiseec

Sitter för tillfället hos Hanna, med en ispåse på axeln. Humöret är absolut inte på topp men jag är konstigt nog, relativt glad. Eller, inte så konstigt egentligen. Jag har precis varit och bowlat med några vänner och nu sitter jag ju här hos Hanna med Nicky, Anna och Benny och myser med glögg och film. Allt i livet flyter ju på, trots att det är fruktansvärt mycket att göra just nu. Jag klarar mig igenom det mesta och jag trivs så oerhört bra här nere, med boendet, skolan och alla underbara vänner. Trots sjukdomar, mycket slit, dåligt väder, borttappad mobil (för ett bra tag sedan dock) och så vidare, så har allt kännts så underbart denna hösten och jag har verkligen sett positivt på det mesta runt omkring mig.
Detta känns dock som droppen..
Plånboken, borta. Helt borta. Och misstänkt att vara stulen. Nittio procent att den är stulen. På operan, av alla ställen.
Om detta är fallet, vilket de flesta och jag själv nästan är helt säkra på, finns det inte mycket mer att glädjas över. Låter kanske överdrivet och dystern men det känns verkligen så, tyvärr.
Mitt id-kort, bankkort, H&M, Coop, Ica, Prestenkort på 300, csn-kort, 300 kr i kontanter, runt 350 kr i rikskuponger kanske, alla övriga kort, och så vidare!
Det värsta och mest komiska av allt: Jag har nu FYRA kronor.
Inga pengar på mitt busskort (jag skulle fylla på det idag, men kunde ej) och inga pengar att ta mig någonstans med.
Förhoppningsvis kan min kära mor föra över pengar till en kompis konto och jag kan därmed klara mig finfint.

Hur som helst så känns allt riktigt orättvist och jag förstår inte hur och varför detta händer mig.
Nu ska jag gå härifrån och sällskapa mina vänner. Försöka tänka på andra saker.
Livet går inte under. Skärp dig Louise.
NU SKA VI HA MYS. JA.

Puss&kram
Louise