Tankar efter en veckas upplevelse.
Jag kan inte förstå att det är slut. Det går inte att förklaras eller beskrivas med ord på något sätt.
Du måste uppleva det.
Känslan när man står där helt själv och är redo att satsa allt. När alla tillsammans klappar händer, när allting känns upp och ned. Känslan när gemenskapen är så stor att alla plötsligt smittats av tårar. Känslan när man står i sin idol och förebilds armar och famn - hejdlöst gråtande - av lycka, sorg, förtvivlan och lättnad. Känslan när alla tvivel som alltid funnits där, helt plötsligt rubbas, är obeskrivlig.
Känslan när allting vänds om från omöjligt till möjligt. Känslan av ett klimax som du aldrig någonsin kommer glömma - En ny start kanske?
Känslan som jag dimmigt försöker beskriva går som sagt inte att få fram med ord.
Det måste själv upplevas. Jag är hur som helst så oerhört tacksam för att ha varit med om detta. Skillnaden mellan dans och dans är så otroligt stor, och tyvärr så möter alltför många aldrig den tunna med betydelsefulla gränsen. Per automatik leder de kroppen i alla möjliga riktningar och till alla möjliga ställen, utan att riktigt veta varför eller vart de är på väg.
Du rör inte din kropp i olika former och mönster endast för att underhålla någon annan. Du sträcker inte vristen för att visa den vackraste linjen. Du gör inte ett flertal piruetter för att imponera på någon. Du ställer dig inte blodigt på tårna för att det kallas dans. Du snurrar heller inte rekordmånga varv på huvudet endast för att slå ut en annan.
Du gör ingenting för att underhålla. Du gör ingenting för att imponera. Du gör ingenting för någon annan. Du gör absolut ingenting för det kallas dans. Ingen har bestämt att någonting specifikt är det vi kallar dans.
Du gör det du gör, endast för att du älskar det. I vissa fall, för att det är ditt liv.
Gör mig en tjänst - Om du håller på med någonting för någon annans skull. Och då menar jag inte att någon har sagt vad du ska göra, utan om du gör någonting som inte helhjärtat, innerst inne, ger dig något - Sluta med det.
Ta DANS till exempel. Det är så mycket mer än någonting man övar in. Du kan inte öva in en känsla eller en passion. Du kan inte tro att du kan förmedla någonting till någon annan om du inte känner det själv. Du måste själv känna det. Gör du inte det så kan du lika väl sluta. Då är det ingen mening, hur sträckt din vrist än må vara.
TACK TACK TACK FÖR MIG. Jag kände att jag var tvungen att få ur mig lite. Tack igen och ta hand om er.
Varma kramar ,
Louise.
Jag ÄLSKAR DIG för att DU är den DU är. Inte för vad du kan och gör även om DU kan och gör mycket. Längtar jättemycket efter att få krama dig gumman.
Puss och tusen kramar från mami
riktigt bra skrivet! vilka flashbacks jag får, jag vill tillbaka, dansa för henne igen. så underbart. ni verkade ha riktigt riktigt bra på sportlovsveckan era lyckostar :)
