louiseec

Nu är det dags igen.. Koreografitävling 2009.

När allt som gått skit äntligen började klara upp sig så händer det värsta som kan hända - en av dansarna stukar foten och tänjer ut ledbandet i foten! Jippi!
Är det verkligen meningen att man ska klara motgång efter motgång? Är det meningen att jag inte ska få sätta upp mitt nummer i år?
Känns så fruktasvärt tufft att behöva känna såhär. I lördags satt allting och framtiden såg ljus ut. Allt kändes helt perfekt och vi skulle ta publiken med storm! Varför, varför, varför skulle oturen stå på vår sida?!
Koreografi är ju verkligen något jag brinner för och jag vill visa vad jag går för när det gäller det skapandet. Överambitiöst , visst, men det är en del av mig.
Nu måste jag göra om allting IGEN, EN dag före tävlingen! Och sätta upp något jag absoluuut inte står för. Kan man förmedla till juryn att allt är på tok? Bryr de sig? Bryr jag mig ens om juryn? Hmmm....
Oavsett så vill jag bara visa något som jag står för och är stolt över. Vilket jag är. Själva dansen är jag för en gågns skull jättenöjd med! Dock inte nu när budskapet ska få en tvist, ytterligare en gång , och koreografin ändras till något helt annat.
 F-n,f-n,f-n vad jag avskyr det här.... :/

Jag bryr mig inte om en repris från förra gången, men jag ville verkligen visa min tanke, förmedla en känsla till er, och stå för det..