louiseec

Dagarna passerar förbi för oss alla.. Vissa lever livet och vissa väntar på bättre tider. Vad gör jag? Jag vet inte riktigt, båda två tror jag. Jag går hela tiden och tänker på min vidareutbildning och var jag kommer att befinna mig om ett år, samtidigt tänker jag hela tiden på studenten och alla avsked, jag vill inte lämna denna trygghet jag har här. Varför tänka så mycket då? Varför inte bara leva i nuet och se vad som händer, så blir allt toppen, right? Men det gååår ju inte för bövelen!

Allison Collins, en dam som har hand om hela jäkla musikalvärlden i London (nja, inte direkt men hon har en bra fot med i leken) var och snackade med oss på vår skola härom veckan. Vi fick höra allt från vad alla utbildningar kostar till hur extremt tuffa auditions det är.. Kul? Nej, inte så värst. Hur som helst så har jag bestämt mig - jag ska klara av det! Jag ska gå vidare och jag ska gå där jag vill! Det måste bara bli så, annars vet jag inte vad jag gör.

Jag vet att jag ibland försöker för mycket. Jag hinner inte alltid njuta av det jag gör, för det mesta kan jag det men inte allting. Ofta fylls lyckan och ambitionerna med prestationsångest och krav, och så ska det ju inte vara, säger folk. Men så är det faktiskt. Den här branschen  som jag vill ge mig in i är extremt tuff, och man måste konkurrera med andra människor, hela tiden, för att få det man vill. Är man inte den de söker så får man inte rollen, så är det bara, vare sig man vill eller inte.

Igår fick vi reda på rollerna till vår slutproduktion (Musikalen ”The Wiz”) och alla var riktigt ivriga och nervösa för vad vi skulle få. Jag hade till en början stora förhoppningar men insåg samtidigt att jag haft en hel del halvstora roller genom dessa år på skolan, och att det kunde göra att jag fick en mindre roll nu. Dock, så ville jag ju verkligen få något utmanande, så jag hade ändå ”hopp” om någon sådan roll.

När vi får pappret tänker jag bara ”Bli inte besviken nu, ta det för vad det är”, ändå lyckas jag fylla hela kroppen med besvikelse. Ja, visst är det okej att vara besviken, men sen måste man gå vidare och göra som jag skrev innan – Ta det för vad det är.

Jag ska verkligen göra det, det gör jag alltid. Vare sig jag spelar en liten mus med en replik, så jobbar jag så mycket jag kan för att gestalta det bra, men jag kan inte sluta fundera på vad deras argument var för rollfördelningen. Jag vet inte om folk har koll på vilka roller som finns i musikalen, men jag fick hur som helst ”Ant Em”, eller ”Tant Emma” som hon heter på svenska. Hon är med i början av musikalen, och har en liten sololåt, sen är det good bye med henne i princip..

Ja, så var det med det.. Lite halvt bitter över detta men jag hoppas musikalen ändå kommer bli underbar och rolig att göra, och att alla små ensemblerollerna som vi alternerar om, blir massa skoj.