louiseec

Jag hade planerat att åka ner till Lund innan nyår, men ingenting blir som jag tänkt för tillfället. Bjuden till Borås också, till underbara Amanda, men jag orkar inte riktigt ta mig i kragen. Saker ska packas, tåg ska bokas, vara ensam hemma i kollektivet känns inte särskilt lockande, det ska släpas och bökas med saker - Fixa allting själv.
Jag känner inget behov av att vara här i Karlstad längre. Det finns inte så mycket att göra, eller känna. Jag har ett par nära, kära och fantastiska vänner kvar såklart, men livet här går ju vidare. Alla håller ju på med sitt.
Jag älskar verkligen alla glada personligheter här uppe fortfarande, oh ja. De flesta runt omkring mig är ju helt underbara, som sagt. Men det finns inte så mycket vardag kvar för mig här, vilket är ganska logiskt. Jag har inte bott här på ett och ett halvt år.
Mitt liv finns ju i skåne nu, tro det eller ej, där jag har fantastiska vänner, en underbar skola, fin stad,  där det är stort, mycket, massivt, där jag får överflöd av erfarenhet, allt.
Jag känner verkligen inte att jag behöver stanna här hela lovet, men jag orkar heller inte packa väskan och fara, själv igen. Har ingen lust att fixa precis allting själv och aldrig få någonting serverat. Det känns tacksamt och bra att få lite hjälp med saker, för en gångs skull.
Hemlagad mat, skjuts från ett ställe till ett annat (tänka sig!), samtal, tröst, omtanke och så vidare. 
Jag vet inte när jag åker. Orkar bara inte ta tag i det just nu.
Vill hålla i handen ett par dagar till.

Ja, här är de. Männen i mitt liv. Haha!
På skratthumör och med massa julmat i magen ;)

Trevligt att träffa alla hemma, samtidigt!
Jag har verkligen blivit påmind om hur sällan jag träffar min familj och hur mycket jag saknar dem. Jag har ju vant mig med att bo nere i Lund nu, utan familjen och andra vänner från Karlstad, men under julfirandet nu så har jag verkligen känt hur mycket jag saknar, framförallt brorsorna - Åbergarna som Carlsson  ;)

Man får ta vara på stunden man har.

Hejhallå.

Det händer mycket och lite på samma gång just nu. Tyvärr är jag inte på skivhumör för att berätta allt som pågår. En kort sammanfattning tänkte jag dock ge mig på.

Sista veckan i skolan var otroligt hektisk och att vara utan bankkort (mitt är ju fortfarandespärrat) har inte underlättat någonting! Jag var nästan nära till ett litet sammanbrott i mitten av veckan, men sansade mig tillslut!
Jag har varit tvungen att städa, klippa mig (tvång från min kära mami ;), handla, göra enormt många ärenden, pluggat till de sista proven i veckan som lärarna var så snälla att lägga näst sista skoldagen, packat och packat, tvättat, fixat julklappar, tränat, haft uppsjungning och så vidare.
Något roligt som ägde rum i veckan var dock festen på operan. Det är alltid kul att träffa och bekanta sig med alla som medverkar i produktionen. Det serverades mat och dryck och karaoken användes flitigt! Verkligen en jättetrevlig kväll. Detta var i torsdags så det var ganska skoj att se hur alla mådde igår på avslutningen i skolan ;P

Hur som helst. Det var det.
Igår efter avslutningen gick mitt tåg 15.22 och eftersom jag missade tåget hem förra året (!) så var jag nu där i minst sagt ,godtagbar tid. När jag kommer dit så står det dock INSTÄLLT.  Jag blir lite smågalen och vet inte riktigt vad jag ska göra. Med lite hjälp från mina vänner så löser det sig en aning och jag kommer på ett tåg mot Kävlinge. Med fyra väskor och en väldigt trött humör så tar jag mig igenom alla byten. I Kävlinge fick vi alla som skulle till Göteborg byta och eftersom fyra vagnar saknades så fick jag STÅ det längsta biten! Väl framme i Göteborg hann jag med mitt tåg mot Karlstad och den resan gick betydligt smidigare. Men jag avskyr verkligen att åka tåg och jag gillar verkligen inte SJ!

För att inte avsluta alltför bittert så ska jag nu till en  liten återträff med ett gammalt gäng och sedan kanske se på brorsan och bandet på Arena Nattklubb.
Ha en trevlig lördagskväll allesammans!

KRAMAR LOUISE

Godkväll.

Sitter här med världens värk i fötterna efter att ha gått i stan precis hela dagen.
Dagen började inte som vilken dag som helst, utan med en jordbävning!
Det är faktiskt helt sant. Om man inte har hängt med på radion och kanske till och med tidningarna så inträffade en jordbävning här nere i Skåne runt halv sju, någon gång. Jag vaknade av att hela sängen skakade, som de flesta andra och undrade vad tusan det var som försiggick. Jag smög bort till Saras rum (en av dem alla som jag bor med) och såg att hon också vaknat av det. Det hela kändes lite småroligt faktiskt, men egentligen är det ganska läskigt. Man undrade ju en snabb stund om det endast var det lilla skalvet som skulle komma, eller om något ännu större väntade och skulle dra ner hela huset i marken! Haha!

Hur som helst. Efter den händelserika morgonen for jag iväg till skolan, där det var dags för uppsjungning. Det märktes att de flesta var ovanligt nervösa, antagligen för att det var många som var småsjuka och eftersom det var så otroligt längesedan vi sjöng för varandra, inför alla kamrater, lärare och så vidare. (Oavsett så var alla hur duktiga som helst och jag är så glad över att gå i en sådan underbar och talangfull klass.) Det blir också alltid mer nervöst när något ska framföras som en uttagning. Dock så gick det hyfsat bra och jag satte faktiskt den sista trestrukna och skyhöga tonen.

Jag känner hur berättelselikt den här dagen beskrivs, men jag tycker det är kul att läsa igenom inläggen ibland och få mig ett litet skratt! :D Aanyway. Dagen fortsatte med mega-jul-shopping och jag fick riktigt mycket gjort, tro det eller ej. Jag fixade julklapp till både mami, brorsan, pappsen och till en del vänner, as well. Finally!
Nu har jag precis städat i hela "huset" och måste nu börja packa klart grejerna som ska med upp till Svealand. Hur detta ska gå har jag ingen aning om eftersom jag är riktigt dålig på att packa. Det är nog något av mina sämsta egenskaper och talanger - Att packa en stor väska. Jag hatar det verkligen.
Kanske är det för att jag förr fick packa lite varje vecka för att pendla mellan mami och papi? Vem vet. Hur som helst så avskyr jag det. Bara tanken på att jag absolut inte får glömma något och att jag måste ha koll på minsta sak, gör mig lite smågalen.

Imorgon är det vanlig skoldag, sedan blir det att strutta runt en stund i Malmö för att sedan fara till operan och ha föreställning. I logen blir det massor med musikteoriplugg och mera packning därefter.
På Torsdag är det sista provet (i som sagt; musikteori), sedan dans på Phanatix och därefter FEST på operan.
På Fredag slutar vi skolan för den här terminen!

Jag har pratat väldigt mycket engelska idag, så det kanske har smittat av sig lite i texten ;)
Puss&kram,
Louise

God eftermiddag gott folk.

Dagarna här nere i Skåne rullar på och om bara fem dagar så åker jag "hem" till Karlstad. Senast jag var i värmlandstrakterna var det Juli, soligt och aningen varmare än nu. Samtidigt som jag längtar efter att få träffa familjen och de vänner som står mig nära, så känns det aningen jobbigt och konstigt att åka härifrån. Det här är mitt hem nu och jag trivs riktigt bra. Jag kan fortfarande känna att allting gått ganska snabbt och att det ibland är svårt att ändra alla sina  vanor från förr. Ibland förstår jag inte ens att jag faktiskt bor här nere. Innan jag flyttade hade jag aldrig ens besökt detta län. Känns lite lustigt faktiskt. Jag går på en underbar skola, har ett bra boende, jag har fantastiska vänner och jag får hålla på med det jag älskar varje dag. Jag borde egentligen inte längta efter särskilt mycket eftersom jag får göra det jag vill här, varje dag. Ändå gör jag dock det ganska ofta. Jag längtar efter att få resa jorden runt, upptäcka precis allting, vara med om oförglömliga saker, träffa människor världen över, utmana mig själv, få mer erfarenhet och så vidare. Trots att jag längtar efter detta kan jag ändå känna att jag aldrig vill ta studenten. Jag kommer att sakna alla tokgalna och underbara filurer på skolan och i klassen hur mycket som helst.
Jag vet inte riktigt varför jag fick för mig att skriva om detta, men tankarna passerar ju huvudet då och då, och är man i sin unga tidsperiod så tänker man ju kanske mer än vad man borde, enligt alla erfarna och äldre.

Liksom som det sägs, det här med hur disträ man kan vara som tonåring, som jag är ända tills jag fyller tjugo, så tror jag verkligen att det stämmer. Eller, jag vet att det stämmer.

Trots att de i tonårsperioden tenderar att fundera aningen mer än andra, så tror jag att vi alla har svarslösa tankar i huvudet som ständigt präglar vår vardag. Till exempel tankar om hur vi ser ut, om att tiden går för fort, hur man ska hinna med allt man måste göra och som man har planerat, meningen med livet är en fråga som ganska lätt kan uppkomma, tankar om kanske någon annan, hur nervöst det kommer att bli imorgon, hur man i all sin dar ska klara av testet imorgon, vad personen ska tycka om en när man träffas, och så vidare.

Ibland känns det som att livet bara passerar en, som ingen annan. Man gör så mycket och har så många bollar i luften samtidigt att man ofta glömmer vad som egentligen betyder någonting. Det känns som att man vill uppnå perfektion i livet och på vägen till perfektionen få överflöd av bekräftelse. Trots att man egentligen borde förstå att man duger som man är och förstå att man inte blir omtyckt på grund av sina prestationer, så försöker man hela tiden få mer, bli bättre, vara mer och uppnå mer. Man vill hitta dem som förgyller ens vardag, de som man vet att de garanterat bryr sig, de som finns där och som faktiskt behöver en. Inte de bekanta som man trevligt hälsar på och kan skratta med, utan dem som hoppar efter för att ta tag i ens hand när man håller på att falla. Man vill att de ska finnas fler av dessa omkring sig. För uppnå denna trygghet och säkerhet känns det som att många försöker överträffa sig själva och prestera på topp hela tiden och genom det få den bekräftelse de behöver. Detta låter nog aningen flummigt och abstrakt men efter att ha tänkt på det ett bra tag och sett det runt omkring mig varje dag, kände jag att jag var tvungen att se mina funderingar på blankt papper.

Nu ska jag återgå till min musikteoriläxa och öva på min sång! (Om jag nu kommer kunna framföra den över huvudtaget på tisdag eftersom jag råkat på en förkylning som alla andra, och är hur hes som helst! :/)
Ha en fortsatt trevlig 3:dje advent och mys på så mycket ni kan!

Många varma kramar,
Louise

Kom hem från dansklassen för en liten stund sedan och känner hur benhinnorna börjar svälla av värk. Jag har haft benhinneinflammation från mars till ungefär september, då det började avta. Nu har det dock brutit ut igen. Jag har tränat på rätt sätt, men väldigt intensivt i ett antal veckor och har tyvärr inte hunnit stretcha ut de överansträngda musklerna. Jag har heller inte låtit musklerna och lederna återhämta sig. Inte hjärnan heller för den delen.
Hur som helst! Jag får försöka fixa magnesium, hålla det varmt, ha benvärmare igen, smörja, massera, inte hoppa så mycket, och så vidare.
Imorse vaknade jag också av världens halsont, vilket känns lite småkomiskt faktiskt. Jag har nämligen lyckas hålla mig helt frisk precis hela hösten (peppar, peppar ta i trä) och bestämt mig för att också vara frisk på "den stora" uppsjungningen det här året eftersom jag var sjuk förra året, men nu får jag bara hoppas på att hålla mig någorlunda frisk fram till tisdag. Då smäller det. Ska sjunga en av de svåraste sångerna jag någonsin sjungit. Den sträcker sig från lilla oktaven till trestrukna oktaven, så den kräver ett stort register. Vi får se hur det går helt enkelt. Jag är oerhört nervös just eftersom den är en sådan utmaning, men vi får ju alltid hoppas att det går galant.

Idag var det nationellt prov i matematik också. Det gick sådär, tror jag. Märkte ju som vanligt efteråt massvis med slarvfel och missförstånd, men nu är det i alla fall gjort och det känns riktigt befriande. Nu är det bara uppsjungningen och de två stora musikteoriproven to go! Sedan jullov! Yeey!
Fastän jag måste vila under de få lovdagar jag får hemma (som är ungefär 8-9 dagar) så måste jag verkligen hålla upp tekniken och styrkan som jag nu jobbar på varje dag. Eftersom jag har jobbat "fel" ganska många gånger i flera år så tar det sådan enormt lång tid att bli av med den "ovanan" och lära om sig på nytt. Jag har precis hittat själva "kärnan" och känner mig för första gången stabil i mig själv när jag dansar och rör mig. Det känns jättehärligt och jag vägrar att tappa det. Jag tror faktiskt jag är något av en träningsnarkoman, Jag insåg tidigare idag att jag i genomsnitt gör 200 st situps varje dag, sju dagar i veckan. Jag vet inte riktigt om det är lite eller mycket, men det känns hur bra som helst! Dock har jag ändå ingen Gisele Bundchen-mage ännu. Haha. Sorgligt, men sant.

Imorgon blir det faktiskt en relativt lugn dag. Jag börjar 8.10 med matte (förstår inte riktigt vad vi ska göra på den lektionen eftersom vi nu har läst klart kursen?)  och slutar riktigt tidigt, runt 14.00 någon gång. Då blir det att koreografera som jag gör varje fredag samt lite musikteoriplugg. Jag ska också passa på att göra lite ärenden som julklapps shopping och annat smått och gott.
I helgen blir det förmodligen föreställning för min del, då Isak spelar Judas! Roligt och intressant ska det bli!

Ha det toppen och ta hand om varandra!
Varma kramar!

Sitter här och försöker plugga matte, utan framsteg. När jag inte orkar eller har varit tvungen att hoppa över ett par uppgifter så orkar jag inte mer och klickar upp youtube istället. Ja men visst är det bra? Nej Louise, det är det ej.
Jag gör så ganska ofta, men jag kan inte sluta inspireras av alla stora talanger som finns överallt. Jag kan sitta framför youtube hur länge som helst och bli helt hänförd.
Förutom att sitta och glo på videoklipp så har jag sovit, tagit det hur lungt som helst, pratat med underbara Linn någon/några timmar i telefon, försökt få lite energi, lagat lite mat, hängt upp tvätt och så vidare. Inte alltför rolig dag, men det hade jag ju väntat mig. "Ibland måste man lära sig att ha tråkigt och inte göra någonting. Ta hand om sig själv", som mina kära mamma ofta säger. 
Hur som helst. Ett litet tips från mig när ni ska ta det lungt och inte göra så mycket, eller om ni har tråkigt - Gå då in på youtube och sök på alla möjliga saker! Se på roliga och söta små djur, lyssna på bra musik, sök på din idol (kanske har han/hon en videoblogg), se på dans, inspireras av olika talanger, sök på din favoritfilm, musikal etc. Ja, jag gillar det som det kanske märks. Jag har fått så mycket inspiration och så många idéer till olika dansprojekt m.m därifrån.

Jag kom på idag hur otroligt längesedan det var jag hörde på RENT låtarna. Måste varit mer än ett år sedan.

Första delen av matten är avklarad och det mesta som måste göras börjar, sakta men säkert, att avta. Det känns helt okej med allting för tillfället och jag njuter ändå väldigt mycket av skolan. Jag vet inte om jag är ovanligt optimistisk av mig, men jag känner verkligen att jag älskar att gå i skolan och LDMG gör det inte svårare för mig att känna så. Jag har underbara vänner och jag får göra det jag vill varje dag: Sjunga, dansa, spela teaterapa, umgås, skratta, lära mig hur mycket som helst, utvecklas osv. Klysché eller ej, men att lära sig saker är något av det bästa jag vet. Vad ska annars livet gå ut på? Egentligen..

Anyway. Nu ska jag skriva uppsats och sedan fortsätta koreografera lite!
Jag älskar det! Och Erik, min käre kollektivbrorsa har blivit hur grym som helst på det! Jag blir så otoligt fascinerad och inspirerad när jag ser honom öva, och hur mycket han har utvecklats. Yeey, sånt är kul :)
Nej, som sagt. Ni får har det toppen och ta hand om er!
Ni som läser denna bloggibloggen får gärna hojta till med en kommentar om ni vill! Vore kul att veta vilka som besöker mig och mitt lilla liv här nere i skåne :)

Puss&kram från mig!