louiseec

Har för en stund sedan lagat mig själv lite mat. Det blev en egenpåhittad Chili con carne där jag bara slängde ihop massa saker. Rätt så gott faktiskt. Jag kom hem för någon timme sedan, efter att ha varit på bio med Sofia och Elin. "Benjamin Buttons otroliga liv" (eller "The curious case of Benjamin Button", på eng). Filmen var ganska lång, men riktigt bra och intressant. Den var både rolig och sorglig, och trots att jag var ganska säker på att jag inte skulle fälla några tårar, kom de rinnandes ner för kinden, och jag har världens klump i halsen när vi gick ut ur salongen.
Jag är, om folk inte redan vet det, väärldens "filmoman". Jag älskar verkligen film. Dels för att jag själv spelar teater och gillar att se och studera hur folk agerar, men också för att film kan vara en sådan flykt från verkligen. Ibland känner jag bara att jag vill se på film non stop, hela tiden, och aldrig igen behöva gå tillbaka till mitt vardagliga liv, utan musik i bakgrunden, färgglada färger och stora mysterier. Visst är det naivt att tro och vilja ha ett glänsande, passionerat, händelserikt och mystiskt liv, regisserat med ett syfte, men ibland måste man ju få fantisera.
Nej, nu flummar jag bort igen och ingenting låter längre vettigt.
Film är hur som helst något jag verkligen uppskattar och jag har inget emot att krypa ner själv med en filt, eller i en mysig biostol, och sedan föras bort till wherever, en film efter en annan. När det inte gäller film dock, så avskyr jag verkligen att vara ensam. Vi pratade om det idag, jag och några vänner, om hur olika man tycker och tänker när det gäller t.ex att bo själv, om ensamhet, självständighet, behovet av bekräftelse och uppmärksamhet etc. Vissa klarar verkligen av det hur galant som helst och trivs hur bra som helst med att vara själv, och göra saker på egen hand. De föredrar det, medan andra behöver, om inte hjälp så bekräftelse och närhet för att känna glädje och att de mår bra. Jag är väl något mellanting. Jag kan verkligen tycka att det ibland blir för mycket att bo med fyra stycken andra. Ljudnivå, städning, att dela på saker och ting, försöka kompromissa, få andra att kompromissa osv. Det gäller verkligen att man går ihop och kan mötas på halva vägen, annars fungerar det inte. Å andra sidan så kan jag lätt bli lite deppig när jag har varit helt själv under en lång period, utan någon att prata ut med, utan någon som stöd. Jag har ju funderat på att försöka fixa något eget till trean men jag tror ärligt talat inte att jag kommer fixa det. Jo, jag kommer kunna klara av det, men jag kommer  inte att må bra.
Jag är väl en person som alltid behöver någon vid min sida, och jag tror inte att de behöver vara någonting negativt. Visst ska man kunna klara sig själv ute i stora världen, men det gör jag nog galant. Jag vill oftast ha någon där som jag kan få trygghet och bekräftelse från. Det handlar nog om självkänsla och själförtroende egentligen. Om man är säker på sig själv så ska man ju inte behöva få överflöd av credit och respons, men om man däremot inte är det, så är det ett ett stort behov.

Jag kan väl fortsätta såhär i evigheter egentligen. När jag väl använder bloggen så använder jag den ofta till självreflektering och till andra funderingar, om det ena och det andra. Jag har den här lilla sidan till klotterplank, from time to time!    
Hoppas att det inte gör någonting, utan att ni istället kanske kan känna igen er, eller tycker att någonting verkar vettigt eller intressant. Jag vet inte. Men nu ska jag vika lite tvätt, fixa morgondagens saker och sedan försöka dra mig mot sängen. Det börjar bli lite tidigare kvällar nu i alla fall! Yey!
Puss&kram till er alla.

De förgriper sig på djur - slipper åtal 

Hundratals fall av djursex är polisanmälda - alla är nerlagda.

Nu kräver Djurskyddsmyndigheten en lag mot djursex.

- Problemet är mycket större än vi tror, säger Yvette Glantz på Djurskyddsmyndigheten.

Förbudet togs bort 1944

Brottet sexuellt umgänge med djur, tidelag, avskaffades 1944. Lagen ansågs förlegad då den tillkommit utifrån moraliska principer.

I Sverige är det tillåtet att ha sexuellt umgänge med djur så länge de inte lider psykiskt eller fysiskt, något som varit svårt att bevisa.

Den som skadar djur psykiskt eller fysiskt kan dömas till fängelse enligt djurskyddslagen. Är brottet grovt kan man bli dömd för djurplågeri enligt brottsbalken.

Under senare år har flera länder återinfört ett förbud mot sexuellt utnyttjande av djur utifrån djurskyddsperspektivet.

I Danmark och Norge diskuteras ett förslag att kriminalisera sex med djur.

Källa: Djurskyddsmyndigheten

Mellan 2000 och 2005 polisanmäldes 115 fall av sexuellt utnyttjande av djur. Inget ärende ledde till åtal.

I Sverige är det nämligen tillåtet att ha sex med djur - så länge djuret inte lider.

Sanningen är att många av djuren blir brutalt misshandlade. Men det är svårt att bevisa att de faktiskt lider psykiskt.

Lag mot djursex

Nu kräver Djurskyddsmyndigheten att djursex kriminaliseras.

En kriminalisering skulle underlätta bedömningen för rättsväsendet, skriver myndigheten i den nya rapporten "Sexuellt utnyttjade djur".

Enligt en amerikansk studie, som Djurskyddsmyndigheten hänvisar till, har 7 procent av alla män haft sexuellt umgänge med djur.

- Studien är från mitten av 1900-talet, men många forskare hävdar att siffrorna fortfarande stämmer. Utbudet på internet visar att intresset är väldigt stort, säger Yvette Glantz.

Djurskyddsmyndigheten föreslår även ett förbud mot att producera och sprida djursexfilmer.

- Jag blev själv förvånad över hur utbrett problemet är på internet. Särskilt filmer med hästar och hundar är vanliga, säger Glantz.

Misshandlas

Utöver de sexuella övergreppen blir många av djuren brutalt misshandlade.

- Flera hästar har fått vaginan sönderskuren, säger Yvette Glantz.

Jordbruksminister Eskil Erlandsson vill inte uttala sig om huruvida han vill förbjuda djursex. Först ska Djurskyddsmyndighetens förslag beredas.

Detta är som sagt en av alla handlingar som är helt oförstårliga runt omkring oss.
Jag förstår verkligen inte varför allt är tillåtet, bara det inte anses vara skadligt? Det är en märklig liberal tanke som gått alldeles för långt i vårt svenska samhälle!

 Och hur i hela friden kan de säga att sex med djur inte är skadligt? Det står ju klart och tydligt att djuren blir brutalt misshandlade, både fysiskt och psykiskt, även om det sistnämna är svårt att bevisa. Jag tycker att sex med djur är fruktansvärt absurt och ett sätt av människan att spela gud, då djuret inte har något att säga till om i frågan.. och människan anser att den kan ta sig den rätten ändå.

Jag har verkligen galet mycket träningsvärk, och det känns underbart. Jag är så oerhört trött. Känns verkligen inte underbart.. Jag kan knappt hålla ögonen öppna.
Jag sliter verkligen som en tjur med allting nu, vilket är jättebra. Jag blir dock så slut att jag knappt orkar lägga någon energi på andra saker förutom plugg och träning.

Nu ska jag göra det jag ska och sedan gå och lägga mig üüübertidigt! (Bra Louise!)

Ni får ha det så bra sålänge!
Använd musklerna ni har , det mår man bra av ;D

Träningsglada kramar,
Louise

Jag vet inte vad jag ska skriva om egentligen.. Huvudet står helt stilla samtidigt som jag känner mig mer disträ än på väldigt länge. Att vara hemma, tillbaka till mitt "gamla liv" gör mig lite smågalen. Det känns oerhört behövligt och verkligen jätteskönt att få vara med sin familj, men förutom att vila upp mig träffa bekanta så händer inte särskilt mycket. Det är verkligen bra träning för mig,  jag vet. Lära mig att ha tråkigt och att inte göra någonting, kunna vila och koppla av. Jag är verkligen hur dålig som helst på det. Jag blir så lätt uttråkad och kan nästan känna mig deprimerad.
Hur som helst. Jag lär mig, sakta men säkert.

Nyår var rätt så lyckat, måste jag säga. I alla fall största delen av kvällen/natten. Jag for med brorsan på fest med bland annat folk från hans band. En grymt snygg lägenhet i ett gammalt vattentorn här i Karlstad. Jag blev aningen avundsjuk när jag fick se placet och dess utsikt. Fyy vad jag vill ha det i Lund, hellre än där jag bor nu. Ja, lägenheten var som utklippt från en amerikansk film.
Festen var som sagt mesta dels riktigt bra, dock fick jag verkligen ta smällen dagen efter. Jag kunde inte resa mig ur sängen på hela gårdagen. Wops.

Idag har jag inte gjort särskilt mycket heller. Städat och fixat men lite småsaker.
Det blir ju inte bättre av att jag, här om dagen, köpte åtta dvd-filmer! Jag får bannemej ta mig i kragen snart, så jag inte slutar som en liten skrutt i sängen.
Jag måste komma i form innan skolan börjar igen!

Lata men varma kramar,
Louise

Jag hade planerat att åka ner till Lund innan nyår, men ingenting blir som jag tänkt för tillfället. Bjuden till Borås också, till underbara Amanda, men jag orkar inte riktigt ta mig i kragen. Saker ska packas, tåg ska bokas, vara ensam hemma i kollektivet känns inte särskilt lockande, det ska släpas och bökas med saker - Fixa allting själv.
Jag känner inget behov av att vara här i Karlstad längre. Det finns inte så mycket att göra, eller känna. Jag har ett par nära, kära och fantastiska vänner kvar såklart, men livet här går ju vidare. Alla håller ju på med sitt.
Jag älskar verkligen alla glada personligheter här uppe fortfarande, oh ja. De flesta runt omkring mig är ju helt underbara, som sagt. Men det finns inte så mycket vardag kvar för mig här, vilket är ganska logiskt. Jag har inte bott här på ett och ett halvt år.
Mitt liv finns ju i skåne nu, tro det eller ej, där jag har fantastiska vänner, en underbar skola, fin stad,  där det är stort, mycket, massivt, där jag får överflöd av erfarenhet, allt.
Jag känner verkligen inte att jag behöver stanna här hela lovet, men jag orkar heller inte packa väskan och fara, själv igen. Har ingen lust att fixa precis allting själv och aldrig få någonting serverat. Det känns tacksamt och bra att få lite hjälp med saker, för en gångs skull.
Hemlagad mat, skjuts från ett ställe till ett annat (tänka sig!), samtal, tröst, omtanke och så vidare. 
Jag vet inte när jag åker. Orkar bara inte ta tag i det just nu.
Vill hålla i handen ett par dagar till.

Ja, här är de. Männen i mitt liv. Haha!
På skratthumör och med massa julmat i magen ;)

Trevligt att träffa alla hemma, samtidigt!
Jag har verkligen blivit påmind om hur sällan jag träffar min familj och hur mycket jag saknar dem. Jag har ju vant mig med att bo nere i Lund nu, utan familjen och andra vänner från Karlstad, men under julfirandet nu så har jag verkligen känt hur mycket jag saknar, framförallt brorsorna - Åbergarna som Carlsson  ;)

Man får ta vara på stunden man har.

Hejhallå.

Det händer mycket och lite på samma gång just nu. Tyvärr är jag inte på skivhumör för att berätta allt som pågår. En kort sammanfattning tänkte jag dock ge mig på.

Sista veckan i skolan var otroligt hektisk och att vara utan bankkort (mitt är ju fortfarandespärrat) har inte underlättat någonting! Jag var nästan nära till ett litet sammanbrott i mitten av veckan, men sansade mig tillslut!
Jag har varit tvungen att städa, klippa mig (tvång från min kära mami ;), handla, göra enormt många ärenden, pluggat till de sista proven i veckan som lärarna var så snälla att lägga näst sista skoldagen, packat och packat, tvättat, fixat julklappar, tränat, haft uppsjungning och så vidare.
Något roligt som ägde rum i veckan var dock festen på operan. Det är alltid kul att träffa och bekanta sig med alla som medverkar i produktionen. Det serverades mat och dryck och karaoken användes flitigt! Verkligen en jättetrevlig kväll. Detta var i torsdags så det var ganska skoj att se hur alla mådde igår på avslutningen i skolan ;P

Hur som helst. Det var det.
Igår efter avslutningen gick mitt tåg 15.22 och eftersom jag missade tåget hem förra året (!) så var jag nu där i minst sagt ,godtagbar tid. När jag kommer dit så står det dock INSTÄLLT.  Jag blir lite smågalen och vet inte riktigt vad jag ska göra. Med lite hjälp från mina vänner så löser det sig en aning och jag kommer på ett tåg mot Kävlinge. Med fyra väskor och en väldigt trött humör så tar jag mig igenom alla byten. I Kävlinge fick vi alla som skulle till Göteborg byta och eftersom fyra vagnar saknades så fick jag STÅ det längsta biten! Väl framme i Göteborg hann jag med mitt tåg mot Karlstad och den resan gick betydligt smidigare. Men jag avskyr verkligen att åka tåg och jag gillar verkligen inte SJ!

För att inte avsluta alltför bittert så ska jag nu till en  liten återträff med ett gammalt gäng och sedan kanske se på brorsan och bandet på Arena Nattklubb.
Ha en trevlig lördagskväll allesammans!

KRAMAR LOUISE

Godkväll.

Sitter här med världens värk i fötterna efter att ha gått i stan precis hela dagen.
Dagen började inte som vilken dag som helst, utan med en jordbävning!
Det är faktiskt helt sant. Om man inte har hängt med på radion och kanske till och med tidningarna så inträffade en jordbävning här nere i Skåne runt halv sju, någon gång. Jag vaknade av att hela sängen skakade, som de flesta andra och undrade vad tusan det var som försiggick. Jag smög bort till Saras rum (en av dem alla som jag bor med) och såg att hon också vaknat av det. Det hela kändes lite småroligt faktiskt, men egentligen är det ganska läskigt. Man undrade ju en snabb stund om det endast var det lilla skalvet som skulle komma, eller om något ännu större väntade och skulle dra ner hela huset i marken! Haha!

Hur som helst. Efter den händelserika morgonen for jag iväg till skolan, där det var dags för uppsjungning. Det märktes att de flesta var ovanligt nervösa, antagligen för att det var många som var småsjuka och eftersom det var så otroligt längesedan vi sjöng för varandra, inför alla kamrater, lärare och så vidare. (Oavsett så var alla hur duktiga som helst och jag är så glad över att gå i en sådan underbar och talangfull klass.) Det blir också alltid mer nervöst när något ska framföras som en uttagning. Dock så gick det hyfsat bra och jag satte faktiskt den sista trestrukna och skyhöga tonen.

Jag känner hur berättelselikt den här dagen beskrivs, men jag tycker det är kul att läsa igenom inläggen ibland och få mig ett litet skratt! :D Aanyway. Dagen fortsatte med mega-jul-shopping och jag fick riktigt mycket gjort, tro det eller ej. Jag fixade julklapp till både mami, brorsan, pappsen och till en del vänner, as well. Finally!
Nu har jag precis städat i hela "huset" och måste nu börja packa klart grejerna som ska med upp till Svealand. Hur detta ska gå har jag ingen aning om eftersom jag är riktigt dålig på att packa. Det är nog något av mina sämsta egenskaper och talanger - Att packa en stor väska. Jag hatar det verkligen.
Kanske är det för att jag förr fick packa lite varje vecka för att pendla mellan mami och papi? Vem vet. Hur som helst så avskyr jag det. Bara tanken på att jag absolut inte får glömma något och att jag måste ha koll på minsta sak, gör mig lite smågalen.

Imorgon är det vanlig skoldag, sedan blir det att strutta runt en stund i Malmö för att sedan fara till operan och ha föreställning. I logen blir det massor med musikteoriplugg och mera packning därefter.
På Torsdag är det sista provet (i som sagt; musikteori), sedan dans på Phanatix och därefter FEST på operan.
På Fredag slutar vi skolan för den här terminen!

Jag har pratat väldigt mycket engelska idag, så det kanske har smittat av sig lite i texten ;)
Puss&kram,
Louise

God eftermiddag gott folk.

Dagarna här nere i Skåne rullar på och om bara fem dagar så åker jag "hem" till Karlstad. Senast jag var i värmlandstrakterna var det Juli, soligt och aningen varmare än nu. Samtidigt som jag längtar efter att få träffa familjen och de vänner som står mig nära, så känns det aningen jobbigt och konstigt att åka härifrån. Det här är mitt hem nu och jag trivs riktigt bra. Jag kan fortfarande känna att allting gått ganska snabbt och att det ibland är svårt att ändra alla sina  vanor från förr. Ibland förstår jag inte ens att jag faktiskt bor här nere. Innan jag flyttade hade jag aldrig ens besökt detta län. Känns lite lustigt faktiskt. Jag går på en underbar skola, har ett bra boende, jag har fantastiska vänner och jag får hålla på med det jag älskar varje dag. Jag borde egentligen inte längta efter särskilt mycket eftersom jag får göra det jag vill här, varje dag. Ändå gör jag dock det ganska ofta. Jag längtar efter att få resa jorden runt, upptäcka precis allting, vara med om oförglömliga saker, träffa människor världen över, utmana mig själv, få mer erfarenhet och så vidare. Trots att jag längtar efter detta kan jag ändå känna att jag aldrig vill ta studenten. Jag kommer att sakna alla tokgalna och underbara filurer på skolan och i klassen hur mycket som helst.
Jag vet inte riktigt varför jag fick för mig att skriva om detta, men tankarna passerar ju huvudet då och då, och är man i sin unga tidsperiod så tänker man ju kanske mer än vad man borde, enligt alla erfarna och äldre.

Liksom som det sägs, det här med hur disträ man kan vara som tonåring, som jag är ända tills jag fyller tjugo, så tror jag verkligen att det stämmer. Eller, jag vet att det stämmer.

Trots att de i tonårsperioden tenderar att fundera aningen mer än andra, så tror jag att vi alla har svarslösa tankar i huvudet som ständigt präglar vår vardag. Till exempel tankar om hur vi ser ut, om att tiden går för fort, hur man ska hinna med allt man måste göra och som man har planerat, meningen med livet är en fråga som ganska lätt kan uppkomma, tankar om kanske någon annan, hur nervöst det kommer att bli imorgon, hur man i all sin dar ska klara av testet imorgon, vad personen ska tycka om en när man träffas, och så vidare.

Ibland känns det som att livet bara passerar en, som ingen annan. Man gör så mycket och har så många bollar i luften samtidigt att man ofta glömmer vad som egentligen betyder någonting. Det känns som att man vill uppnå perfektion i livet och på vägen till perfektionen få överflöd av bekräftelse. Trots att man egentligen borde förstå att man duger som man är och förstå att man inte blir omtyckt på grund av sina prestationer, så försöker man hela tiden få mer, bli bättre, vara mer och uppnå mer. Man vill hitta dem som förgyller ens vardag, de som man vet att de garanterat bryr sig, de som finns där och som faktiskt behöver en. Inte de bekanta som man trevligt hälsar på och kan skratta med, utan dem som hoppar efter för att ta tag i ens hand när man håller på att falla. Man vill att de ska finnas fler av dessa omkring sig. För uppnå denna trygghet och säkerhet känns det som att många försöker överträffa sig själva och prestera på topp hela tiden och genom det få den bekräftelse de behöver. Detta låter nog aningen flummigt och abstrakt men efter att ha tänkt på det ett bra tag och sett det runt omkring mig varje dag, kände jag att jag var tvungen att se mina funderingar på blankt papper.

Nu ska jag återgå till min musikteoriläxa och öva på min sång! (Om jag nu kommer kunna framföra den över huvudtaget på tisdag eftersom jag råkat på en förkylning som alla andra, och är hur hes som helst! :/)
Ha en fortsatt trevlig 3:dje advent och mys på så mycket ni kan!

Många varma kramar,
Louise

Kom hem från dansklassen för en liten stund sedan och känner hur benhinnorna börjar svälla av värk. Jag har haft benhinneinflammation från mars till ungefär september, då det började avta. Nu har det dock brutit ut igen. Jag har tränat på rätt sätt, men väldigt intensivt i ett antal veckor och har tyvärr inte hunnit stretcha ut de överansträngda musklerna. Jag har heller inte låtit musklerna och lederna återhämta sig. Inte hjärnan heller för den delen.
Hur som helst! Jag får försöka fixa magnesium, hålla det varmt, ha benvärmare igen, smörja, massera, inte hoppa så mycket, och så vidare.
Imorse vaknade jag också av världens halsont, vilket känns lite småkomiskt faktiskt. Jag har nämligen lyckas hålla mig helt frisk precis hela hösten (peppar, peppar ta i trä) och bestämt mig för att också vara frisk på "den stora" uppsjungningen det här året eftersom jag var sjuk förra året, men nu får jag bara hoppas på att hålla mig någorlunda frisk fram till tisdag. Då smäller det. Ska sjunga en av de svåraste sångerna jag någonsin sjungit. Den sträcker sig från lilla oktaven till trestrukna oktaven, så den kräver ett stort register. Vi får se hur det går helt enkelt. Jag är oerhört nervös just eftersom den är en sådan utmaning, men vi får ju alltid hoppas att det går galant.

Idag var det nationellt prov i matematik också. Det gick sådär, tror jag. Märkte ju som vanligt efteråt massvis med slarvfel och missförstånd, men nu är det i alla fall gjort och det känns riktigt befriande. Nu är det bara uppsjungningen och de två stora musikteoriproven to go! Sedan jullov! Yeey!
Fastän jag måste vila under de få lovdagar jag får hemma (som är ungefär 8-9 dagar) så måste jag verkligen hålla upp tekniken och styrkan som jag nu jobbar på varje dag. Eftersom jag har jobbat "fel" ganska många gånger i flera år så tar det sådan enormt lång tid att bli av med den "ovanan" och lära om sig på nytt. Jag har precis hittat själva "kärnan" och känner mig för första gången stabil i mig själv när jag dansar och rör mig. Det känns jättehärligt och jag vägrar att tappa det. Jag tror faktiskt jag är något av en träningsnarkoman, Jag insåg tidigare idag att jag i genomsnitt gör 200 st situps varje dag, sju dagar i veckan. Jag vet inte riktigt om det är lite eller mycket, men det känns hur bra som helst! Dock har jag ändå ingen Gisele Bundchen-mage ännu. Haha. Sorgligt, men sant.

Imorgon blir det faktiskt en relativt lugn dag. Jag börjar 8.10 med matte (förstår inte riktigt vad vi ska göra på den lektionen eftersom vi nu har läst klart kursen?)  och slutar riktigt tidigt, runt 14.00 någon gång. Då blir det att koreografera som jag gör varje fredag samt lite musikteoriplugg. Jag ska också passa på att göra lite ärenden som julklapps shopping och annat smått och gott.
I helgen blir det förmodligen föreställning för min del, då Isak spelar Judas! Roligt och intressant ska det bli!

Ha det toppen och ta hand om varandra!
Varma kramar!