louiseec

Trodde inte att den spontana idén till Idol skulle bli så omtalande, eller uppmärksammad överhuvudtaget. Men ja, jag var med i Idol en sekund och gick vidare till Stockholm. Yey for that. (Tack så jättemycket för alla underbara kommentarer som jag fått på andra håll)
Jag är glad att jag var med om det, och jag ångrar inte erfarenheten. Det kanske inte var det smartaste jag gjort eftersom jag var sjuk, hade feber och bestämde mig för att stå i den där kön precis innan, men det var en kul grej.
Inte alls min stil att gå den vägen. "Genvägsvägen" till stjärnlivet som varar i en sekund.
Nej. Även om jag hade varit så pass bra på något, att jag förtjänade något sådant, så känns det lite meningslöst och synd. Brinner man för något och vill hålla på med det, känns det som att man bör gå den "svåra vägen" och försöka lyckas på egen hand. Om ens högsta mål är att uppnå stjärnstatus, få bekräftelse och bli rik så kan man ju absolut göra så, men om det enbart är intresset och passionen som leder en så spelar det ju ingen roll. Kändisskap alltså.
Men men.. här kom lite tankar kring den saken.
Det ska bli/är spännande att se alla bekanta ansikten i tv rutan måste jag säga. Trots att man vet att det mesta är förvridet, så är det kul.

Jag förstår totalt om man oftast inte förstår vad jag skriver.. Jag har tänkt på det faktiskt.
Jag vet ju precis vad jag själv snackar om och förstår mig bättre än någon annan, men du och ni, som läser.. Ja, det är inte alltid lätt. När det är svårt.

Men så är det!
Puss&kram