Dans, träning, teknik, omptimism!
HEEEEJHEEJHEJ.
Idag har jag dansat 7 klasser och min kropp känns som en spänd och stel metallpinne. Eller något.. Jag har ont i varenda muskel i hela kroppen.
Jag hinner tyvärr inte uppdatera bloggen så mycket den här veckan.. Det är massa träning, plugg, dans samt klasser på Hip Drop för megabra priser, så jag befinner mig mestadels i dansstudion till sent på kvällarna.. Sedan tar det ju ett braaaa tag att ta sig från studion i Malmö till mitt lilla place i Lund. (FY vad mycket tid man lägger ner på att ta sig till ställen!)
Jag brukar komma hem runt elvatiden i alla fall..
Hur som helst. Det händer mycket just nu, både i vardagen och i huvudet. Jag mår överlag bra, men får små svackor titt som tätt och kan känna att allting är riktigt jobbigt och tungt. Jag tränar som aldrig förr, jag älskar fortfarande skolan (trots mitt GALNA och fullspäckade schema!) och jag lever väl livet så fullt ut jag kan. Samtidigt är det så tufft att bo här nere när det händer saker uppe i hemstaden. Jag vill finnas till, för min familj och alla som jag bryr mig om. Jag kan inte det när jag sitter fast här och det kan vissa stunder kännas riktigt jobbigt. Jag blir också så trött, irriterad och besviken på mig själv när jag inte utvecklas som jag vill. Jag står inte still nu som jag gjorde för ett tag sedan, men jag gör ingen större förbättring med de viktigaste sakerna heller. Center, utåtvridning, röstregistret och så vidare. Jag vet att jag egentligen inte borde tänka på alling allt för mycket utan istället bara ha roligt och försöka så bra jag kan, men efter att ha hållit på med någonting så pass länge så börjar tålamdet svacka. Man vill bara se resultat! Högre ben, fler piruetter, mindre rädsla, bättre fysik, vigare och starkare fötter och så vidare, (igen..)
"Nej, sluta nu Louise", säger jag varje gång jag tänker på det. Trots detta så går det inte att få ut ur huvudet. Jag hatar att jag har lärt mig så mycket fel och haft lärare som aldrig rättat till felen som jag omedvetet gjorde. "Om du har dansat med fel teknik i 4 år så tar det DUBBELT så lång tid att lära om sig" Så alltså går en elev, som nyss börjat dansa, oftast snabbare framåt i utvecklingen jämfört med en som lärt sig fel teknik och sen måste träna bort alla "fel" och sedan lära om sig allting.
Nu är det inte så att jag är helt ute och cyklar och att min teknik är helt borta i Kina, men nog måste jag jobba arslet av mig för att få bort dessa dumma fel + bli bättre på allting jag nämnt ovan.
Fyfyfyfyfyfyfyfy vad man blir galen.
Nej, tillbaka till någonting glatt! Jag har bestämt mig för att ta New School- klasen för Marwin (från SYTYCD Scandinavia) samt House för Tine. Jag kommer egentligen att hinna ta fler klasser, men jag har tyvärr inte råd, plus att Jesus Christ Superstar fortfarande håller på och ett antal produktioner repas för fullt just nu. Men men, det känns verkligen jätteroligt!
Två klasser där jag bara kan köra hårt och fokusera på stegen och stilen, inte bara teknik, teknik, teknik. Skööönt.
Jag längtar till klassen med Marwin börjar! Det skadar ju inte att han är.. Ja.. Mmmmmhhh!
Hahaha!
Ha det nu underbart allihopa och tänk på att INTE tänka som jag gör! Ha roligt, tänk positivt och älska det ni gör!
Varma pussar & kramar till er!
DANSDANSDANS.
efter att jag och Erik kollat på den nya Center Stage-filmen ("Turn it up").
Mitt i sökningarna hittade ju David Moores koreografi som jag också gjort, samt Nick Bass och Kennys koreo till "Can we chill" med Ne-Yo. Det var ett tag sedan så det var grymt kul att se! Kul att veta att man kan några danser som folket i L.A (och övriga ställen) också kan ;)
För övrigt så äälskar jag Kenny Wormald!
Detta är David's koreo, som han också lärde ut på The Hip Drop.
Och detta är Nick och Kennys koreo. som Nick lärde ut (för mer än ett år sedan)
Ändrat designen lite!
Jag glömde skriva att jag, som ni ser, ändrat lite på min blogg!
Det ser lite knasigt ut nu (med det stora vita fältet mellan headern och inläggen t.ex),
men det fixar jag när jag får lite mer tid.
Jag är inte så värst bra på koder och allt sådant, så det får ta den tid det tar ;)
Hoppas ni tycker att det duger sålänge i alla fall.
Nu ska jag tillbaka till skolböckerna! (uuuusch!)
Pussigen!
En trevlig lördag!
Igår for jag, Erik, John och Johns bror till Malmö för att gå på The Hip Drops lilla evenemang. Eller "The Hip Drop Dance Complex" som det nu heter. Min gamla dansstudio som förut kallades för Dance Phanatix, men nu tagits över av The Voice Streetdance School (radiokanalens dansskola)
Vi passade även på att shoppa såklart. Eller ja, jag fönstershoppade mest eftersom jag inte har några pengar till kläder just nu, men uuuuhjamejen vad jag vill ha, ha, ha! Jag förstår verkligen inte hur folk kan ha råd med så mycket och dyra saker. Jag är inte den som brukar eller vill köpa kläder för megasummor (som de flesta andra bloggare?), men ibland hittar man ju världens kap och vill då bara rycka till och köpa det! Jag vill nu bl.a. ha en tajt, blå jeansjacka till våren, en brun eller svart skinjacka, en "ballong"jacka från Monkey, ett par nya skor om jag hittade igår, ett par ljusblå baggyjeans och en hel del annat smått och gott. Dock så har jag knappt råd men någonting av det! Bara jackorna kostar mellan 600-1600:- st. Man måste ju prioritera, det vet jag, och det gör jag också. Jag väljer att betala danskurser, gymkort, tågresor och annat, istället för att köpa kläder. Man kan ju inte både äta kakan och ha den kvar, inte i de flesta människors fall i alla fall.. Jag får helt enkelt fortsätta drömma!
På The Hip Drop bjöds vi på godsaker, en liten show m.m. Det var riktigt mysigt och verkligen jättekul att träffa alla igen! Sedan hade ju studion målats om lite, fått en ny soffa m.m. Yeey for that!
Jag vann också en hoodie, ett nyckelband och en "näsduk" (som man får ändå om man tar ett antal klasser på studion), vilket var jättekul eftersom jag tyvärr bara kan ta en, eller högst två klasser i veckan den här terminen, och därför endast får med en T-shirt. Inte för att jag behöver några tillbehör, men kul är det ju ändå :)
Efter vi varit på gamla Phanatix drog vi oss hemåt. Istället för att ställa oss och laga mat bestämde vi oss för att äta på kinarestaurang. Det var 4 smårätter för 99:-. Passade min plånbok perfekt, haha!
En trevlig lördag med många skratt! :)
Hoppas ni hade det lika bra!
PUSS&KRAM
Benjamin Button och annat.
Har för en stund sedan lagat mig själv lite mat. Det blev en egenpåhittad Chili con carne där jag bara slängde ihop massa saker. Rätt så gott faktiskt. Jag kom hem för någon timme sedan, efter att ha varit på bio med Sofia och Elin. "Benjamin Buttons otroliga liv" (eller "The curious case of Benjamin Button", på eng). Filmen var ganska lång, men riktigt bra och intressant. Den var både rolig och sorglig, och trots att jag var ganska säker på att jag inte skulle fälla några tårar, kom de rinnandes ner för kinden, och jag har världens klump i halsen när vi gick ut ur salongen.
Jag är, om folk inte redan vet det, väärldens "filmoman". Jag älskar verkligen film. Dels för att jag själv spelar teater och gillar att se och studera hur folk agerar, men också för att film kan vara en sådan flykt från verkligen. Ibland känner jag bara att jag vill se på film non stop, hela tiden, och aldrig igen behöva gå tillbaka till mitt vardagliga liv, utan musik i bakgrunden, färgglada färger och stora mysterier. Visst är det naivt att tro och vilja ha ett glänsande, passionerat, händelserikt och mystiskt liv, regisserat med ett syfte, men ibland måste man ju få fantisera.
Nej, nu flummar jag bort igen och ingenting låter längre vettigt.
Film är hur som helst något jag verkligen uppskattar och jag har inget emot att krypa ner själv med en filt, eller i en mysig biostol, och sedan föras bort till wherever, en film efter en annan. När det inte gäller film dock, så avskyr jag verkligen att vara ensam. Vi pratade om det idag, jag och några vänner, om hur olika man tycker och tänker när det gäller t.ex att bo själv, om ensamhet, självständighet, behovet av bekräftelse och uppmärksamhet etc. Vissa klarar verkligen av det hur galant som helst och trivs hur bra som helst med att vara själv, och göra saker på egen hand. De föredrar det, medan andra behöver, om inte hjälp så bekräftelse och närhet för att känna glädje och att de mår bra. Jag är väl något mellanting. Jag kan verkligen tycka att det ibland blir för mycket att bo med fyra stycken andra. Ljudnivå, städning, att dela på saker och ting, försöka kompromissa, få andra att kompromissa osv. Det gäller verkligen att man går ihop och kan mötas på halva vägen, annars fungerar det inte. Å andra sidan så kan jag lätt bli lite deppig när jag har varit helt själv under en lång period, utan någon att prata ut med, utan någon som stöd. Jag har ju funderat på att försöka fixa något eget till trean men jag tror ärligt talat inte att jag kommer fixa det. Jo, jag kommer kunna klara av det, men jag kommer inte att må bra.
Jag är väl en person som alltid behöver någon vid min sida, och jag tror inte att de behöver vara någonting negativt. Visst ska man kunna klara sig själv ute i stora världen, men det gör jag nog galant. Jag vill oftast ha någon där som jag kan få trygghet och bekräftelse från. Det handlar nog om självkänsla och själförtroende egentligen. Om man är säker på sig själv så ska man ju inte behöva få överflöd av credit och respons, men om man däremot inte är det, så är det ett ett stort behov.
Jag kan väl fortsätta såhär i evigheter egentligen. När jag väl använder bloggen så använder jag den ofta till självreflektering och till andra funderingar, om det ena och det andra. Jag har den här lilla sidan till klotterplank, from time to time!
Hoppas att det inte gör någonting, utan att ni istället kanske kan känna igen er, eller tycker att någonting verkar vettigt eller intressant. Jag vet inte. Men nu ska jag vika lite tvätt, fixa morgondagens saker och sedan försöka dra mig mot sängen. Det börjar bli lite tidigare kvällar nu i alla fall! Yey!
Puss&kram till er alla.
Träning, akrobatik & träningsvärk.
Jag är, som jag varit varje dag den senaste tiden, slut i hela kroppen. Ja, från tårna upp till toppen. Igår hade vi akrobatik för första gången den här terminen och det gick hyfsat. Det är inte riktigt mitt starkaste ämne (Bara för att man dansar betyder det ju ej det att man är proffs på att flyga omkring som en studsboll, och edan gillar jag att ha huvudet på någorlunda normala nivåer ;D), men jag kämpade som vanligt som en gnu. Jag vill ju bli grym på allt, som vanligt. Sedan finns en regel som lyder att man ej får säga "Jag kan inte". Då blir det straff med armhävningar. Jag fick faktiskt, tro det eller ej, göra 20 stycken. Men inte var det bara jag som slängde mig ut i luften och arbetade med varenda muskel i kroppen, nej alla såg nästan stelopererade ut idag när de kom till skolan. Lite småroligt kan tyckas. Vi borde vara mer tränade vid det här laget!
Hur som helst. Jag fortsätter min vardag här nere i Lund och jag lyckas väl relativt bra med att hålla humöret uppe. Motivation och ambition har jag så det räcker, i överflöd, så det är ju inget att oroa sig för. Min självdestruktivitet har väl inte förbättrats särskilt mycket än, men jag jobbar som sagt på det, varje dag, hela tiden. Jag jobbar också med mina "dåliga" fötter varje dag. Massera, massera, jobba, jobba, hårt med alla fotövningar, alla points, demis och så vidare. (Ni som ej förstår "dansspråk/ord" - Never mind.) Arbeta upp styrkan i fötterna samt vigheten. Pressa, pressa! Bra skor har jag också, med inlägg!
Sedan är det utåtvridningen som inte riktigt vill, men hej och hå vad jag pressar, vrider, spänner och känner för att höftlederna ska lossa lite. Det kan nämnas oändligt mycket mer som präglar listan "Måste göra/tänka på/jobba med/förbättra, men det orkar vi inte inte med nu.
Nu ska jag stretcha och sedan väntar boken på ett antal hundra sidor.
Baaah! Jag vill bara stå på scenen och simma i bahamas, eller någon annanstans!
STOR KRAM.
Fest, lycka och AGGRESSIONER.
Vi har haft charader, sång och lite impro i vardagsrummet. Underbart. Lite knytkalas skulle man kunna kalla det också. Ingen vanlig fest där allting snurrar, utan en allmänt trevlig träff med alla underbara människor, höga av själva gemenskapen ;)
Det är så mycket jag har på hjärtat just nu... Jag vill bara få ut det, kunna förklara allt med ord, men det går inte.
Jag har så många förhoppningar om 2009, och ivrigheten sträcker sig på en väg som inte riktigt räcker till.
Jag har oerhört mycket i skolan just nu, ändå gör det mig ingenting. Inte för tillfället i alla fall. Det kanske kommer senare.. Men jag får göra precis det jag vill varje dag (utom streeten då, som tyvärr lagt på hyllan för ett pyttelitet tag). Jag går från 8-17 nästan varje dag, och jag är så pass slut när dagen går mot sitt slut, att jag nästan viks på hälften när jag kommer hem. Men det känns så bra.
Vi läser också om mycket mer intressanta saker i skolan nu, jämfört med förr. Man tvingas ju alltid läsa och plugga om saker i skolan som man verkligen inte är intresserad av, men nu känner jag verkligen att det är hur intressant och kul som helst. Härligt.
Ja, opptimism på hög nivå är det som gäller nu.
Men ta Religionen i skolan t.ex. Vi pratar om vad som definerar en människa, vi pratar om olika livsåskådningar, åsikter, kulturer, vi får en större inblick i hur och varför människor beter sig på ett visst sätt och gör vissa saker, varför saker och ting är som det är och hur det skulle kunna vara annorlunda. En individs värde och rättigheter. Skillnander och likheter mellan saker, och mellan alla möjliga sorters människor. Ja, ni förstår grejen.
Jag tycker verkligen att det är intressant och det är ingenting jag känner för att flamsa bort.
_____________________________________________________________________________________________________________________
Mitt i allt detta, i mina "seriösa" och "tankfulla" banor blir jag så störd av all, ursäkta uttrycket, SKIT som finns och pågår överallt. I Sverige som övriga länder. Jag kan inte ens nämna allt jag tänker på. Det är verkligen fruktansvärt hemskt och helt absurt och jag skäms över att leva på samma jord som dessa människor.
För att idag bara ta ett exempel (på endast en sjuk sak som präglar vissa människors vardag) ta den här artikeln från Aftonbladet:
De förgriper sig på djur - slipper åtal
Hundratals fall av djursex är polisanmälda - alla är nerlagda.
Nu kräver Djurskyddsmyndigheten en lag mot djursex.
- Problemet är mycket större än vi tror, säger Yvette Glantz på Djurskyddsmyndigheten.
Förbudet togs bort 1944
Brottet sexuellt umgänge med djur, tidelag, avskaffades 1944. Lagen ansågs förlegad då den tillkommit utifrån moraliska principer.
I Sverige är det tillåtet att ha sexuellt umgänge med djur så länge de inte lider psykiskt eller fysiskt, något som varit svårt att bevisa.
Den som skadar djur psykiskt eller fysiskt kan dömas till fängelse enligt djurskyddslagen. Är brottet grovt kan man bli dömd för djurplågeri enligt brottsbalken.
Under senare år har flera länder återinfört ett förbud mot sexuellt utnyttjande av djur utifrån djurskyddsperspektivet.
I Danmark och Norge diskuteras ett förslag att kriminalisera sex med djur.
Källa: Djurskyddsmyndigheten
Mellan 2000 och 2005 polisanmäldes 115 fall av sexuellt utnyttjande av djur. Inget ärende ledde till åtal.
I Sverige är det nämligen tillåtet att ha sex med djur - så länge djuret inte lider.
Sanningen är att många av djuren blir brutalt misshandlade. Men det är svårt att bevisa att de faktiskt lider psykiskt.
Lag mot djursex
Nu kräver Djurskyddsmyndigheten att djursex kriminaliseras.
En kriminalisering skulle underlätta bedömningen för rättsväsendet, skriver myndigheten i den nya rapporten "Sexuellt utnyttjade djur".
Enligt en amerikansk studie, som Djurskyddsmyndigheten hänvisar till, har 7 procent av alla män haft sexuellt umgänge med djur.
- Studien är från mitten av 1900-talet, men många forskare hävdar att siffrorna fortfarande stämmer. Utbudet på internet visar att intresset är väldigt stort, säger Yvette Glantz.
Djurskyddsmyndigheten föreslår även ett förbud mot att producera och sprida djursexfilmer.
- Jag blev själv förvånad över hur utbrett problemet är på internet. Särskilt filmer med hästar och hundar är vanliga, säger Glantz.
Misshandlas
Utöver de sexuella övergreppen blir många av djuren brutalt misshandlade.
- Flera hästar har fått vaginan sönderskuren, säger Yvette Glantz.
Jordbruksminister Eskil Erlandsson vill inte uttala sig om huruvida han vill förbjuda djursex. Först ska Djurskyddsmyndighetens förslag beredas.
- Det var angeläget att fortsätta uppdraget och ta reda på hur omfattande problemet är, säger han. Det är en avskyvärd handling som både jag och hela min regering tar avstånd ifrån._____________________________________________________________________________________
Detta är som sagt en av alla handlingar som är helt oförstårliga runt omkring oss.
Jag förstår verkligen inte varför allt är tillåtet, bara det inte anses vara skadligt? Det är en märklig liberal tanke som gått alldeles för långt i vårt svenska samhälle!
Och hur i hela friden kan de säga att sex med djur inte är skadligt? Det står ju klart och tydligt att djuren blir brutalt misshandlade, både fysiskt och psykiskt, även om det sistnämna är svårt att bevisa. Jag tycker att sex med djur är fruktansvärt absurt och ett sätt av människan att spela gud, då djuret inte har något att säga till om i frågan.. och människan anser att den kan ta sig den rätten ändå.
Jag kände att jag verkligen behövde få ur mig lite av mina aggressioner. Jag vet inte riktigt vad som händer när man skriver om dessa saker på Internet, men jag orkar inte riktigt bry mig om konsekvenserna.
(Ni kan hitta artikeln på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article478278.ab)
Träning,träning,träninsvärk.
Jag har verkligen galet mycket träningsvärk, och det känns underbart. Jag är så oerhört trött. Känns verkligen inte underbart.. Jag kan knappt hålla ögonen öppna.
Jag sliter verkligen som en tjur med allting nu, vilket är jättebra. Jag blir dock så slut att jag knappt orkar lägga någon energi på andra saker förutom plugg och träning.
Nu ska jag göra det jag ska och sedan gå och lägga mig üüübertidigt! (Bra Louise!)
Ni får ha det så bra sålänge!
Använd musklerna ni har , det mår man bra av ;D
Träningsglada kramar,
Louise
Foton tagna av mig.
Häromdagen kom jag på att jag aldrig lägger ut några bilder här på bloggen.
Eftersom jag fotar en hel del, för rolighetens skull, så är det en del som har efterfrågat bilder som jag tagit. Tänkte att jag kunde lägga ut lite olika, då och då..
Jag fotar för övrigt med en, halvbra, Nikon D40.
Det fungerar tyvärr inte att lägga upp fler nu... Jag återkommer med lite "modell"bilder och annat smått och gott, nästa gång vi hörs!
Ha det fint så länge och ta hand om er!
Puss&kram, Louise
Skolan igång!
Skolan är i full gång och jag är på bättre humör och sprudlar av energi, samtidigt som jag redan efter en dag känner för att falla ner i sängen och sova för evigt. Ja, när man väl kommer "back on track", så känns ju lovet som bortblåst.
Jag har under dagen faktiskt inte bara hunnit gå i skolan, utan också sökt jobb på tre ställen, handlat, lagat mat, städat lite och pluggat. Eftersom min kropp inte riktigt orkar med ett jobb som danslärare den här terminen, får jag lägga det på sidan. Om jag inte kan välja arbetstider själv nu, på de ställena jag sökt, blir det dock aningen svårt att hålla min anställning eftersom jag både går i skolan (till ca 16-17-00), tränar i Malmö, är med i JCS och har fem, sex kommande produktioner på g. Men vi får se hur det går.. Förmodligen får jag inget av jobben ändå eftersom det var på bl.a. Coffee Point, någon Chockladaffär, något konditori, och Espresso House jag sökte. Sådana ställen är de enda man har en chans på , då alla studenter alltid är ivriga och desperata efter jobb.
Hur som helst.. Vi får som sagt se hur det blir med detta.
Av någon anledning saknar jag min familj mer än jag brukar och det känns riktigt jobbigt. Jag känner verkligen hur mycket jag vill bo hemma just nu, få hemalagad mat, bli ompysslad, befinna sig i en miljö som känns löjligt trygg, mysig och bekväm. Jag vill inte behöva ta tid till att handla, tvätta och fixa det mesta själv. Egentligen borde det inte vara några problem, men jag är lite trött på det nu. Och hur komiskt är det inte egentligen? Jag, och alla andra, kommer få göra det ändå, resten av livet.
Kanske känner jag bara att man inte behöver sträva efter att flytta hemifrån så fort som möjligt. I allafall inte när man precis fyllt sexton. Njut så mycket du när du bor hemma!
Nej, klockan är nu runt tolv och jag borde tänka på refrängen. Jag har ju faktiskt som nyårslöfte (trots att jag är emot dem) att lägga mig tidigare den här terminen, då jag förut la mig runt halv ett varje kväll.. Inte bra för energin och välbefinnandet gott folk!
Innan jag kilar iväg härifrån tänkte jag lägga in ett klipp från JCS som jag såg på youtube förut. Lite roligt att se det faktiskt. Jag har inte sett det filmat förut :)
Ha det bra , god natt och ha en underbar dag imorgon!
Kramar, Louise
Frusen och ensam gör en aningen bitter.
Lovet har rullat på utan särskilda händelser. Jag har vilat, spenderat tid med vänner, hälsat på farmor, faster och en del andra i släkten, jag har åkt skridskor med härliga människor, varit ute och ätit, fikat, bakat, sett på mer film än vad jag borde gjort, läst, tränat lite, koreograferat och så vidare och vidare.
Idag tog jag dock tåget ner till Lund. Det kändes som vanligt riktigt jobbigt att åka ifrån familjen, men jag försökte att inte tänka på det. Jag har ju åkt till olika ställen och lämnat folk så ofta och mycket nu, så jag borde väl ha vant mig? Nej. Tyvärr så kan jag aldrig vänja mig vid det. Tårarna kommer förmodligen rinna en aning igen, vid flera andra tillfällen. Det bara är så. Jag är usel på avsked.
Hur som helst. Det hade varit riktigt roligt och jag hade verkligen sett fram emot att komma ner hit om skolan hade börjat imorgon, eller om mina kära rumskompisar också befunnit sig här, men nu är jag helt själv. Det borde jag väl också kunna vara efter 1 ½ år i och för sig. Eller? Jag vet inte. Jag vet bara att jag verkligen avskyr att vara ensam. Det är verkligen ingenting jag behöver eller vill. De andra i kollektivet kommer runt den 11e tror jag. Själv har jag föreställning med Jesus Christ, så jag måste vara här nere för det. Jag förstår inte riktigt att jag hade tänkt att vara här nere redan innan nyår, utan min familj!? Jag bryr mig så oerhört mycket om dem. Det kanske låter självklart, eller kanske smörigt, men jag gör verkligen det. Jag har tänkt på det en del under lovet, eftersom jag inte ser dem särskilt ofta längre. När jag var ute och åkte skridskor med bland annat min bror och far, for det upp massa minnen från förr när jag och min bror var små. Det är helt galet hur snabbt tiden går och hur mycket jag saknar vissa av de stunderna. Men så kommer det ju alltid vara..
Nu svamlar jag bara på, men det är på grund av att jag sitter här, 60 mil hemifrån, och har tråkigt. Jag kan tyvärr inte gå och lägga mig för jag har för mycket energi i kroppen, det är knappt någon värme på (jag har nog fem lager kläder på mig), jag har ingenting i kylskåpet, tre stycken brandvarnare håller på och piper för fullt här och jag kan inte göra någonting åt det eftersom de sitter i de andras rum, som är låsta, och de kommer som sagt hit den 11e.
Blablabla.. Ja, jag måste ju använda bloggen som klagoplank lite också, någon gång.
Men nu ska jag försöka dra mig härifrån och göra någonting nödvändigt. Jag har inte varit särskilt aktiv här den senaste veckan, men nu återkommer jag förmodligen lite oftare.
Ha det bra och ta hand om er.
Puss&kram,
Louise
Youtube is my dearest friend.
men styrkan och kontrollen är avundsvärd ;)
NYÅR med mera.
Jag vet inte vad jag ska skriva om egentligen.. Huvudet står helt stilla samtidigt som jag känner mig mer disträ än på väldigt länge. Att vara hemma, tillbaka till mitt "gamla liv" gör mig lite smågalen. Det känns oerhört behövligt och verkligen jätteskönt att få vara med sin familj, men förutom att vila upp mig träffa bekanta så händer inte särskilt mycket. Det är verkligen bra träning för mig, jag vet. Lära mig att ha tråkigt och att inte göra någonting, kunna vila och koppla av. Jag är verkligen hur dålig som helst på det. Jag blir så lätt uttråkad och kan nästan känna mig deprimerad.
Hur som helst. Jag lär mig, sakta men säkert.
Nyår var rätt så lyckat, måste jag säga. I alla fall största delen av kvällen/natten. Jag for med brorsan på fest med bland annat folk från hans band. En grymt snygg lägenhet i ett gammalt vattentorn här i Karlstad. Jag blev aningen avundsjuk när jag fick se placet och dess utsikt. Fyy vad jag vill ha det i Lund, hellre än där jag bor nu. Ja, lägenheten var som utklippt från en amerikansk film.
Festen var som sagt mesta dels riktigt bra, dock fick jag verkligen ta smällen dagen efter. Jag kunde inte resa mig ur sängen på hela gårdagen. Wops.
Idag har jag inte gjort särskilt mycket heller. Städat och fixat men lite småsaker.
Det blir ju inte bättre av att jag, här om dagen, köpte åtta dvd-filmer! Jag får bannemej ta mig i kragen snart, så jag inte slutar som en liten skrutt i sängen.
Jag måste komma i form innan skolan börjar igen!
Lata men varma kramar,
Louise
