louiseec

God kväll.
Julfirandet har passerat och nu väntar nästa högtid, nämligen nyår. Dagarna fylls utav sömn, plugg, shopping, vila, mys, mat, mer sömn, film, mer plugg osv. Anledningen till allt plugg är alla audtitions jag ska på i februari! Jag har paaaaanik inför dem kan jag säga. Men jag skriver mer om det senare.. (som vanligt, hehe)

Nu ska jag sova.
Hoppas alla har haft en underbar jul i alla fall, och att ni alla tar hand om varandra och njuter av lediga dagar (ni som kan) och mysiga kvällar. 

Julepuss från Lojs.



   

(Mami & jag och även kära broder på julafton :)

Jag älskar verkligen LOOKBOOK - alla bilder och kläder är helt gorgeous. Men samtidigt blir jag frustrerad över kroppsidealet som "råder" där (och i resten av världen också, i och för sig). Inte nog med att man har gett sig in i en bransch med extremt tuffa förhållanden, krav och ideal - nu känner jag även pressen att gå ner i vikt och vara smal när det kommer till min personliga stil. Så här har det känts länge men nu är jag verkligen trött på det.

Jag skulle gärna vilja fylla hela min garderob med kläder som faller i "lookbook-stilen", men av någon anledning så känner jag mig hämmad. Alla bilder på hela sidan (lookbook.nu) visar endast oerhört smala människor. Både killar och tjejer. Tyvärr, måste jag säga, så tycker jag att det är riktigt vackert att vara väldigt smal, men jag tycker samtidigt att det känns så fel. Det känns fel att den hemsidan ger ut budskapet att ”alla med denna stil” ska vara smala (för det hör till?) Visst, stilen måste ha något identifierbart – I detta fall kanske ”retro”, ”blek hud”, ”vintage”, ”Paris”, ”skarpa linjer, former” – OSV. Men måste faktumet ”smal” vara med där?

Sedan har jag tänkt på stilar och mode i allmänhet. Jag är absolut för inspiration och kreativitet, men det känns inte som att något handlar om varken det eller individualitet längre. Nu känns det som att det mesta runt omkring oss endast är baserat på grupptryck, kopiering och brist på egen fantasi och mod. Handlar det inte mest om att finna en slags unikhet för var och en? Hur kul är det egentligen när alla ser likadana ut? Och min fråga är ”Måste alla som klär sig i ”retro/vintage style” vara trådsmala om de ska passa in i trenden, eller kan man smälta in lika bra om man är någon storlek större? Jag hoppas det andra alternativet stämmer ”för trenden” – Att hur man än ser ut så kan man bidra med ny inspiration. Jag hoppas också att det kommer fler människor och bilder på tjejer och killar som vågar vara unika och egendomliga på riktigt och inte bara halvt på riktigt och halvt med kappan i vindens håll.

(Förmodligen stämmer inte alla mina tankar kring detta och tur är ju det i så fall, men det är så här jag ser det just nu.)