louiseec

Jag kan bli lite galen när jag ser på för mycket dans på youtube. Tycker jag om det eller gör jag inte det?
Åldern är alltid fascinerande, ja. De felsta är hur grymma som helst trots att de är mellan 6-14 år. Blir jag avundsjuk? På deras teknik, ja verkligen!  Tycker jag att de visar någon känsla? Nej, inte särskilt mycket..
Hur som helst - Två ex. på "Hall of Fame" danser:

Hej och godkväll.

Kom för ett tag sedan hem från vårt musikcafé på skolan och har nu precis ätit. Mätt, mätt, åh så mätt jag är.
Jag har kommit på att jag knappt skriver om någonting här när det för tillfället händer mycket runt omkring mig. Jag hinner inte och eftersom det är så mycket som händer samtidigt så blir det aldrig av att jag skriver om allting.
Hur som helst.. En riktig pinsam händelse kan jag ju faktiskt bjuda på!

För att göra en lång historia kort då..
Igår skulle jag om vanligt dansa på hip drop för Marwin. Nu är det så att stället bara har EN toalett som alla ska dela på. Låset är själva handtaget, som på många andra toaletter på allmänna ställen. Låset började krångla för ett tag sedan och under förra veckan, Sonya-veckan, så började det strula ordentligt. Man ser endast halva vitt, halva rött och även om man har dragit upp handtaget helt så går det att stiga rakt in, bara sådär!
De flesta känner ju varandra och många har nu råkat öppna någon decimeter och sagt "woops" eller "hoppsan", utan att det varit en jättepinsam grej.
Ja, igår då... Jag drog upp handtaget så mycket jag kunde för att alla skulle se att det var lite rött. När jag sitter där på toan, doing my thing and minding my own buissness ni vet, så tänkte jag att jag borde skynda mig en aning. Jag slår två flugor i en smäll och passar på att byta tröja samtidigt som jag gör Nr one på sitsen. För att ni ska få en bild av det hela (jag vet inte varför jag vill att ni ska få det , men ändå?) så är toalettstolen placerad PRECIS MITTEMOT dörren. Utan att öppna en decimeter eller två, så  kliver en lite mörkare, riktigt goodlooking kille in på toaletten! Där sitter jag, som sagt, DOING MYY THING, in my B-H och stelnar till av fasa! "Oh, sorry! My bad", säger killen och tar hastigt en kliv tillbaka, ut i korridoren. Okej, lugn nu Louise.. Ta det bara lugnt, ingen skada skedd. Det är mer pinsamt för honom. Du kommer förmodligen aldrig se honom igen, säkert bara någon vän till någon. Tankarna flyger omkring och jag bestämmer mig för att verka super-mega-spontan och skämta lite med honom när jag kommer ut. Säger att det hände hela förra veckan, för allihop. Han ler mest och nickar på huvudet förstående. Jag fortsätter babbla på lite, på svenska såklart. Efter att ha pratat med lite dansfolk och vänner kollar jag in "veckans anteckningar" på anslagstavlan. "NY LÄRARE NEW SCHOOL.. blabla.." Det visade sig att Marwin inte kunde undervisa under en period nu på grund av annat jobb med en föreställning. Istället kommer Michel att undervisa dessa kommande gånger. Hmm, tänker jag. Nej, inte kan det vara han.. Det var väl bara någon kompis till någon..? NO, NO, NO, Louise! Det är din nya lärare!

PINIT? JA!
VARFÖR?
Han är snygg. Han är en sjukt, galet, faaaaaaaasligt grym dansare! Man vill ju göra ett gott intryck!? Jag ska dansa hans danser ett par veckor framöver och kunna se bra ut! Det går ju inte efter detta!
Haha, jag säger då det. Där försvann den charmen.

Nu måste jag hoppa in i duschen innan någon annan gör det! Vi hörs!
PUSS SÅLÄNGE.

Känslan när man står där helt själv och är redo att satsa allt. När alla tillsammans klappar händer, när allting känns upp och ned. Känslan när gemenskapen är så stor att alla plötsligt smittats av tårar. Känslan när man står i sin idol och förebilds armar och famn - hejdlöst gråtande - av lycka, sorg, förtvivlan och lättnad. Känslan när alla tvivel som alltid funnits där, helt plötsligt rubbas, är obeskrivlig.

Känslan när allting vänds om från omöjligt till möjligt. Känslan av ett klimax som du aldrig någonsin kommer glömma - En ny start kanske?

Känslan som jag dimmigt försöker beskriva går som sagt inte att få fram med ord.

Det måste själv upplevas. Jag är hur som helst så oerhört tacksam för att ha varit med om detta. Skillnaden mellan dans och dans är så otroligt stor, och tyvärr så möter alltför många aldrig den tunna med betydelsefulla gränsen. Per automatik leder de kroppen i alla möjliga riktningar och till alla möjliga ställen, utan att riktigt veta varför eller vart de är på väg.

Du rör inte din kropp i olika former och mönster endast för att underhålla någon annan. Du sträcker inte vristen för att visa den vackraste linjen. Du gör inte ett flertal piruetter för att imponera på någon. Du ställer dig inte blodigt på tårna för att det kallas dans. Du snurrar heller inte rekordmånga varv på huvudet endast för att slå ut en annan.

Du gör ingenting för att underhålla. Du gör ingenting för att imponera. Du gör ingenting för någon annan. Du gör absolut ingenting för det kallas dans. Ingen har bestämt att någonting specifikt är det vi kallar dans.

Du gör det du gör, endast för att du älskar det. I vissa fall, för att det är ditt liv.

Gör mig en tjänst - Om du håller på med någonting för någon annans skull. Och då menar jag inte att någon har sagt vad du ska göra, utan om du gör någonting som inte helhjärtat, innerst inne, ger dig något - Sluta med det.

Ta DANS till exempel. Det är så mycket mer än någonting man övar in. Du kan inte öva in en känsla eller en passion. Du kan inte tro att du kan förmedla någonting till någon annan om du inte känner det själv. Du måste själv känna det. Gör du inte det så kan du lika väl sluta. Då är det ingen mening, hur sträckt din vrist än må vara.

TACK TACK TACK FÖR MIG. Jag kände att jag var tvungen att få ur mig lite. Tack igen och ta hand om er.
Varma kramar ,
Louise.

JAG KOM MED! JAG KOM MED! JAG KOM MED!

Det är helt otroligt. Jag, Tina och en till tjej från Göteborg blev valda från intermediate-gruppen och sedan är det en hel bunt från den avacerade gruppen också.
Jag kan hur som helst inte fatta det! Jag är inte i närheten av de andra när det gäller teknik i balett, jazz osv, så jag vet inte alls hur de/hon tänkte.  Vi får alltså dansa för Sonya gratis nu, vilket folk skulle betala hur mycket som helst för (jag med!). Det är verkligen helt ofattbart när man tänker efter.  Vi ska uppträda på en "välgörenhets grej" för bröstcancer någon gång i slutet av mars, början av april. Vi ska repa nu i två dagar till och sedan ska alla träffas dagen innan uppträdandet. Vi ska lyckligtvis få det filmat så att vi kan öva hemma innan dess. Eftersom det är norskar, göteborgare och folk från överallt, så måste vi göra så. Men det känns bra..

Idag har vi hur som helst haft första träningen och mina fötter är blågula. Blåsor under fötterna och brännsår och så vidare. På något konstigt vänster fick jag också ett stort, äckligt, djupt hack under stortån som bara bultar och säger aj, aj, aj, aj! Inte kul att stå på demi point nu inte! Usch.
Men kul är det och jag älskar det! Dock så börjar min perfekta vår-planering förstöras totalt.
Först flyttades vår teaterproduktion i skolan så jag måste boka om tågbiljetterna till Beyoncé och nu så ska det här uppträdandet förmodligen vara under påsklovet! Förtjänar jag INGET lov någonsin, tänkte jag!?
För det första så ska jag praktisera första påsklovsveckan och sedan vill jag, för en gångs skull, hem och träffa min familj. Jag har redan bokat tågbiljetter och allting men det verkar som att jag får ändra det också nu..
Vi får se hur allt bli. Jag är oavsett hur tacksam som helst för att få vara med i gruppen. Visst känns det verkligen för jäkligt att jag kanske inte kan åka hem mer än två gånger per år (!) men det är det värt när det handlar om SONYYYAAA,

Oavsett allt annat - så kom jag med. JAG KOM MED , JAG KOM MED, JAG KOM MED!
Och jag har för en gångs skull lite tro på mig själv! Yeeey.

Jag har nu skippat att åka hem över sportlovet, lika som förra året, och istället ta denna dansvecka för bruden från L.A. En vecka är för lite men jag så galet tacksam för att Lin (vår danslärare och "The Hip Drops" ledare) alltid fixar dessa grymma workshops.

Jag är ockå så oerhört tacksam för att människor som Sonya Tayeh finns. Människor som ger ett sådant otroligt överflöd med inspiration och styrka till en, sådan disciplin och vilja.

Hon har en sådan grym personlighet och ger så mycket av sig själv. Så otroligt pedagogisk, på ett annorlunda sätt jämfört med andra lärare.

Hon får en att inte ge upp, oavsett. När alla ser ut som dösäckar hör man hela tiden "How are you doin'?!" GOOD! "Are you with me!?"

"YES!", får hon tillbaka från oss.

Hon ifrågasätter allting och får också oss att ifrågasätta allt vi gör. Hur vi gör det, varför vi gör det. Hon får oss att hela tiden upprepa reglerna och tekniken för att vi ska använda allt vi kan och vet när vi dansar.

Det är Sonya som fått mig att se på styrka på ett annat sätt. Styrka ger kontroll, kontroll ger kroppsmedvetenhet och kroppsmedvetenhet ger ett lyckat resultat.

 Det jag älskar med hennes lektioner är att man jobbar med precis varenda muskel i kroppen  - Utan att man har gjort en enda situp så har man så gryyymt mycket träningsvärk i magen.

Om någon kan få folk att få tvättbräda på kort tid är det hon!

Hon pratade om våran nostalgi över att bo/åka till L.A och träna. "What you have here is much more special. You don't have to go across the ocean to be a great dancer. All you need is the passion and discipline, and you can achieve whatever you want to. It's not the destination that matters, it's the journey to get there."

Det går egentligen inte att beskriva med ord. Hon är en sådan stor förebild, likaså hennes dansare. Hon får mig att aldrig ge upp och istället fortsätta kämpa. Kämpa emot mina egna och jobbiga förutsättningar och våga utmana mig själv till det yttersta. Min dröm är inte att lyckas för andra, utan bli så bra jag kan.

Ni kan se en av Sonyas koreos' här:

 

From SYTYCD:

 

Godkväll!

Kom för ett tag sedan hem från operan i Malmö och för ett tag sedan lite mat. Jag var vrålhungrig eftersom jag inte ätit sedan lunch. (Stressade från skolan till operan så det hanns inte med någon mat) 
Hade ingen föreställning med JCS idag men vi som är med i den fick två biljetter till operan "Dead Man Walking"  som nu går parallellt med jesus christ. När vi sist fick biljetter till "Death and The Maiden" måste jag få lov att erkänna att jag råkade stänga ögonlocken ett par gånger för mycket. Jag har verkligen försökt att gilla det här med opera och så, eftersom jag håller på med musikal, men det går inte riktigt, och det är helt enkelt inte samma .  Denna opera var betydligt bättre tyckte jag. Storyn var riktigt bra och baserad på sanning också för den delen. Dock så kan jag inte lära mig att tycka om att höra på samma mening sjutton gånger i rad och samma melodislinga genom en hel föreställning. Ingen refräng, ingen vers, stick, ingenting som kroppen kunde/kan relatera till. 
Nu är det inte så att jag avskyr all slags opera, dock så ger det mig inte särskilt mycket (förutom sömn kanske? 'wops') Det är ju också skillnad på en opera och en operett. Men men.. Jag tror inte att någon som läser min blogg bryr sig om det här riktigt ändå. Jag måste ju dock nämna mina olika upplevelser när det gäller allt som har med performance's att göra. Det är ju lite det jag har bloggen till också. Allt från konserter till dansworkshops, till stand up, till opera.

Ja, det var det i alla fall.
Idag har man ju gått i skolan som vanligt från 8.10- cirkus 17.00. Haft teater tre timmar, balett, matte, religion och engelska. Inte ramlat i någon trappa eller slagit huvudet i någonting onödigt. I och för sig fått  ett ogillande resultat på ett prov, men what the hell, tänkte jag (för en gångs skull).

Nu ska jag städa lite eftersom jag har lite för mycket energi för att kunna sova, plus att man dessutom inte kan se mitt golv. Ajabaja. Ordning och reda pengar på fredag!

Puss&kram på er!

"Körtentan" idag gick skit. Jag kunde verkligen varenda ton, ändå blev jag osäker när jag kastades in mitt i sången.
Förgäves åkte jag in tidigare till skolan och övade vid pianot. Fick sedan också reda på att min ensemblelektion var inställd och började inte förrän 1 ½ timme senare, vilket egentligen inte gjorde något kände jag, eftersom jag då fick mer tid till att öva på stämmorna! Dock så gick det ju som det gick.

Det gör förvånansvärt absolut ingenting eftersom de flesta inte fick ur sig de rätta tonerna ändå. På grund av dels en stressig lärare, ingen uppsjungning, för lite övning och för mycket osäkerhet, och väldigt få folk i grupperna.

De flesta kände väl ungefär likadant - att man kunde allting men att själva tentan gick sådär.  Men men. Det kommer vara ett flertal körtentor till innan betyget sätts (om ett år!), så det är ju faktiskt lugnt som en filbunke.

 
(Gå gärna och se LDMG's dansproduktion "Quo Vadis?" på Lunds statsterater v. 7)

.
Förra veckan spenderade jag mestadels av min tid vid spegeln i danssalen. Där satt jag och tittade på, när jag egentligen skulle vara med. Nu kanske jag måste göra det denna vecka igen, vilket jag verkligen inte har lust med. Jag kommer förmodligen inte att göra det heller, utan vara med trots att jag är sjuk.
Jag hinner inte vara sjuk, så är det bara.
Hela helgen har bestått av Jesus Christ Superstar. Vårt lag har haft tre föreställningar på raken, vilket innebar att det inte blev särskilt mycket plugg till veckans alla ämnen. Roligt men tidskrävande och lite tufft när man är sjuk (tur att man ej har mygga så att man inte förstör soundet;)

Imorgon är det körtenta som jag är galet nervös inför. Jag brukar aldrig någonsin vara det eftersom jag alltid kan stämmorna, och låtarna brukar vara ganska roliga, men nu är det annorlunda. Vi i damkören har ju haft världens tråkigaste låtar den senaste tiden (klassiska låtar som man såklart måste ha i sitt bagage) och en del av dem har vi inte sjungit igenom särskilt mycket eftersom vi ska kunna läsa A vista. Yeey for that! (not)
Jag är hur som helst nervös eftersom jag alltid har sådan jäkla prestationsångest och eftersom vi endast är tre stycken altar i tvåans damkör, vilket betyder att jag kommer sjunga stämman själv.  Jajajaja... ysch.

Imorgon kväll är det också dags för danstvåornas produktion "QuoVadis?" på Statsteatern i Lund. Ingen tid för plugg här inte! Och på tisdag dansar jag i Malmö, så inte mycket tid till det då heller..
Dags för onsdag: Matteprov! Matteprov! Matteprov!  Hur ska detta gå utan tid för plugg? Hmm...

Det är också engelska-redovisning, individuell sång,  musikteori med mer, med mer som ska göras. Jag måste också lära mig allting jag missade på danslektionerna förra veckan.
Jag kan bli lite smått galen när folk tror och säger att estetiska linjer är mindre krävande än någon annan linje. I och för sig så går jag ju inte på en vanlig estetlinje nu, men jag tror att det är ganska lika. Vi har hur som helst enormt mycket texter som hela tiden, konstant, ska övas in och kunnas utantill - i både teatern, ensemblen, kören OCH den individuella sången. Det ska skrivas noter, träna stämskrivning, inövas balettövningar, jazz, stepp, modernt ossssvvvv. Ingen dans på rosor bara för att man går på en skola med en "rolig" inriktning.

Anyway. Jag försöker alltid att tänka positivt och i höstas kändes allting helt underbart. Nu har jag dock varit en aning nere ett tag på grund av prestationstankar och allt möjligt annat. Bara det blir sportlov så blir förmodligen allting lite lugnare! 

Ett tips (som jag gjorde imorse) om ni någon gång skulle känna likadant  - Gå in på youtube.com och se på Robert Gustafsson! T ex. den när han härmar Björn Gustafsson Jag lovar, man blir glad och kan aldrig sluta skratta! ;) ;D

Puss på er!

 
(Alli och jag gör i ordning oss till judefolk i Jesus Christ ;)

It ain't funny.

Nej, inte roligt alls faktiskt. Jag vill bara kunna ta de grymma dansklasser som erbjuds! Sonya Tayeh, Summerdrop, Copenhagen Streetdance Camp, Bounce Summer Camp osv. Om varför inte kunna åka över Atlanten och ta klasserna där, as well!?

Jag blir galen på att dessa dumma, avskyvärda pengar ska bestämma allting! Att summan ska få bestämma hur grym man kan bli, och hur roligt man kan ha det. Jag vill ta minst fem olika klasser på The Hip Drop nu men jag kan tyvärr inte det på grund av min dumma plånbok. Ja, jag vet. Man ska vara tacksam för det man har och man kan inte köpa lycka för några pengar i världen, men ibland måste man faktiskt få vara missnöjd. Och angående det sistnämna så kan man ju faktiskt köpa lite lycka trots allt. Hade jag kunnat betala alla dessa dansläger eller liknande, så skulle jag vara lyckligast i världen en lång tid framöver, om inte minst sagt under tiden jag får vara med om det :)

Nu går jag endast en kurs utanför skolan (blir mer sen dock, som tur är) för Marwin som sagt, och jag lär mig hur galet mycket som helst, vare gång. Jag vill ha det så varje dag, varje klass, för alla lärare! Jag vill ha lärare som ger mig överflöd av inspiration. Jag har ju Sian i skolan vilket jag är jättetacksam för, med that's it tyvärr. De andra ger mig tyvärr ingenting. (Wops, såhär får jag väl inte skriva så att alla ser? Äh, whatever.) De andra lärarna ger mig inte särskilt mycket. Teknik, teknik ja, men ingen glöd, passion eller inspiration. De fåtal gånger vi haft turen att få ha Martin så har jag lärt mig mer än jag gjort på de flesta andra klasser gemensamt, med någon annan lärare.

Hur som helst.. Nu ska jag plugga och sedan koreografera lite till koreografitävlingen i April!
And tomorrow ska jag till skolan ( har varit hemma idag pga förkylning och migrän :/ ) och på kvällen blir det musikal i Malmö med bl.a Eva Rydberg. Kul kul!

Hade fint och ta hand om er.
Puss&kram

(bilden är tagen vid ett annat körtillfälle)

Idag vaknade jag med världens förkylning och lite feber. (förkyld är jag i och för sig nästan alltid nu för tiden, men ändå) KÖRKONSERT  i S:T Hans Kyrka stod på dagens schema!
Trots lite för lite planering, träning och brist på information gick det ändå riktigt bra! Jag är verkligen stolt över att gå på min skola. Alla sjunger helt fantastiskt och idag var alla riktigt samsjugna. Jag fick goose bumps flera gånger under konserten. Låtarna är ju inte riktigt a piece of cake heller. Inte damkörens låtar i alla fall.. Latin och italienska hit och dit. Huuuuuuuvuudklaaang!
Nej.. eller ja, så är det.  Jag älskar sång!
Dock så tycker väl inte alla som jag, och det kanske var därför det var så få från de andra lärarna och de andra klasserna som kom? Tråkiga jäklar är vad ni är!

Nu ska jag plugga och sova.. (Jag kommer förmodligen inte att plugga , men det känns bättre om jag skriver det ;)

Imorgon är det matematik, naturkunskap, balett, akrobatik, dans- och musikalhistoria och musikteori på schemat! 8.10-16.30 som vanligt.
Tomorrow, here I come!
PUSS!

Godmorgon (dag)!

Hoppas alla har det mysigt i sina hus här och var.. Själv har jag precis ätit en god och mysig frukost med Sara, Hanna och Erik, ett par tända ljus och med snö som sällskap! JAAAA. Det är alldeles vitt ute och det fortsätter att snöa för fullt. Jag kan medge att jag veerkligen ville/vill ha sommar just nu, men snö är ändå mycket mysigare än den vanliga, tråkiga vintern här nere i Skåne. Så jag är ändå glad,glad,glad för detta!

Igår var jag ute och lekte, ja tro det eller ej, med en del knäppisar från skolan, Jag kommer lägga ut videoklipp på det vi gjorde, så förstår ni lite bättre. Ingen idé att föklara nu.. Haha, roligt som attan var det i alla fall! Vem har bestämt att man inte får leka när man är arton, nitton år? ;D
Resten av folket var ju på Wonk i Malmö och festade loss dock, som riktiga adults. ;) Det blir väl kanske nästa helg för min del..
Hur som helst, rolig och händelserik helg hittils!

Nu måste jag skynda mig så jag hinner med tåget till Malmö. Dans för Ivan idag och sedan audition för The Voice Streetdance Team (som jag INTE ska söka eftersom jag inte har tid! ;o)
Men men.. Jag ska se på alla andra duktiga som söker.
Ha det så underbart och ta hand om er!

PUSS&KRAAAAM!