Systemkameran stulen :@
Jag kan fortfarande inte förstå att jag inte längre har min systemkamera.
I måndags så skulle min kompis ta bilder när vi filmade på jobbet. Jag brukar inte låna ut kameran så ofta, men vi ville ha ett par bilder från inspelningen osv. När vi ska kliva på bussen för att ta oss till inspelningsplatsen så går jag först på, och sedan han. När vi åkt drygt tre hållplatser så säger han att han inte hittar kameran. Jag blir helt panikslagen och nästan skriker att han ska springa som --- till hållplatsen och hämta den (eftersom han höll i den för knappt 3 min sedan så borde den vara där). Han springer som en dåre och trots den ytterst korta tid som passerade, hann kameran bli stulen. Jag har hela tiden hoppats på att personen som tagit den ska vara som man vill att vi alla ska vara, ärliga och omtänksamma, och lämna in den till polisen - Men icke då. Nu har det snart gått en vecka och jag har ännu inte fått tillbaka den. Ja, jag har försäkring på den, men jag hade också cirka 800 bilder på den, som jag aldrig får tillbaka och som personen i fråga kan göra vad som helst med.
Det känns rent ut sagt förjävligt. Jag tycker verkligen om denna vän och jag kan inte gå runt och vara arg eller sur på honom, men nog känns det fortfarande riktigt tufft. Mitt förtroende för andra människor börjar belkna rätt så rejält. Inte med tanke på kameran, utan andra saker. Som när min mobil blev stulen för någon månad sedan på min egen 18-års fest, där det endast var vänner! Hur bra känns det på en skala...? I vintras blev min plånbok stulen på Malmö Operan också, när jag varmed i Jesus Christ Superstar. Jag menar, har inte folk ett samvete!? Aaargh, jag blir så otroligt frustrerad och arg på dessa människor. Annars brukar jag tycka lite synd om folk som gör dumma saker eftersom de oftast mår dåligt själva, men bland vill jag bara be dem att dra åt H-----.
Tack för mig. Gladare inlägg kommer senare.
Kram.
