louiseec

.... Det är verkligen mycket som händer nu och jag känner mig ganska förvirrad. Jag mår hur toppenbra som helst samtidigt som jag känner frustration och ångest. Allting i skolan känns fortfarande lite halvgalet, men det känns ändå okej. Koreografitävlingen känns också helt okej. Visst, vi borde ha panik eftersom det är om precis en vecka, men det löser sig. Jag har bestämt mig för att ha kul.
Det som känns jobbigt är andra saker. Bo  i kollektiv i två år kan ta ganska mycket på en, lika väl som att bo 60 mil hemifrån. Du måste hela tiden klara dig själv, ta eget ansvar och gå din egen väg för att nå ditt mål, men du måste också anpassa dig efter andra och se till så att allting runt omkring dig fungerar som det ska. När du bor tillsammans med fyra andra personer måste du vara medveten och uppmärksam på var balansen finns. Du måste kunna kompromissa och visa hänsyn.
Det är inte så att jag tycker att det här är särskilt svårt generellt, men det kan bli mer komplierat än vad man tror. Du har din egen personlighet, du är den du är. Kanske tänker du inte alltid på vad du säger eller gör, och även om du faktiskt försöker göra det så kanske det inte räcker. Du kan inte vara alla till lags, men för att allting ska fungera så måste du ändå göra en slags personal research. Jag vet att det är verkar hur galet flummigt som helst, men det bryr jag mig faktiskt inte om ett dugg denna gång. Jag vill bara få ur mig lite av det som tyngt mig senaste tiden. Jag kan sätta närmare ord på det men det känns inte så lämpligt ändå...

Anyway. Det var det.
Till någon som orkar läsa och vill ta del av något, egentligen, väldigt lättförstårligt och självklart - dock üüberflummigt beskrivet....  (?)

Försök att inte leva i en naiv bubbla där du hela tiden tror att allt kan vara        underbart, lyckligt och där alla är sams och tycker om alla. Acceptera att inte behaga alla och nöj dig med det. Du måste inte ha alla på din sida varje sekund. Du måste inte vara omtyckt och uppskattad av alla i din närvaro, även om du är en underbar människa.
Få inte ett samvete eller grubblande tanke så fort någon inte säger godmorgon, eller hej. Ursäkta dig inte varje gång du tror att du gjort något litet, litet  fel. Misstänk inte dig själv i första hand om du oftast gör det, då någonting inte står rätt till. Acceptera bara situationen. Du behöver inte vara alla till lags. Gräv inte ner det och lagra absolut ingenting. Lev på, vidare, ha kul. Behandla bara andra så bra som du kan och ställ inga högre krav på dig själv. Är någonting på tok, låt det studsa mot dig och om det behövs tas upp så kommer det komma upp, utan att du har tagit på dig ansvaret.

And antoher thing...   Irritera dig aldrig för mycket på människor. Vad tjänar det till?
De är inte som du, so what? Fnissa lite åt det och acceptera bara. Om en irritation inte kan hjälpas, och om det är någonting som går att göra någonting åt, något fel som du tycker att personen i fråga faktiskt gör - Vänd dig till henne eller honom att ta upp det. Det gör att alla blir mycket gladare och mindre snack uppstår. Försök bara att behandla människor väl och acceptera människor för dem de är. Försök inte ändra dem. Prata med varandra, tyck om varandra, bjud in varandra, skratta, gör någonting annat än att hela tiden ha fördomar, antaganden, åsikter, påståenden osv. Skippa det och lev bara! Acceptera och försök tyck om! Visa empati och förståelse. Försök sätt dig in i den andre personens situation och skapa en bättre relation till dig själv och till andra.

Ja, fy så deprimerande, men strunt samma. Nu känns det bättre.
Godkväll.