louiseec

Den här veckan har varit, och är fortfarande minst sagt omtumlande. I söndags förra veckan såg jag "This is it" som handlar om Michael Jacksons sista show. Otroligt inspirerande och kul att att se delar av showen, dock otroligt orättvist mot Michael själv. Det känns inte som att producenterna till filmen vill hylla honom egentligen, utan mestadels tjäna varenda slant de kan på megastjärnan. Men men, hur som helst - MEGASTJÄRNA är han i alla fall. Det är helt otroligt hur mycket inflytande han gett på mig.
Tack för det MJ.

Ja, efter en lång, seg och tråkig tågdag i söndags unnade jag mig som sagt bio. Jag tänkte att "denna vecka som kommer ska bli toppen, och jag ska jobba så hårt jag kan". Riktigt så blev det inte. Det var audition till avancerad jazz på skolan på måndagen runt halv fem. Detta var efter den oerhört sorgliga nyheten berättades. Humöret var sådär och eftersom jag sökte med tanken "jag kommer ändå inte komma med" (för avancerad jazz är faktiskt gaaalet avancerat!), så kom jag inte med.. vilket jag också förväntat mig.
Nyheten som berättades innan, på morgonen, handlade om en väns mamma. Hon och hennes man (min väns far) åkte på semester innan höstlovet för att ha det underbart, och då hände det som inte får hända. En olycka skedde när de var ute och på öppet vatten, och min väns mamma omkom.
Jag kan fortfarande inte förstå det, eller rätta sagt så vill jag inte förstå det. Jag blir så arg över att livet är så otroligt orättvist. Denna vän till mig är världens glädjespridare, och hon lyser alltid som solen själv. Jag kan bara tänka mig hur lång tid det kommer ta att komma tillbaka till sitt lyckliga jag. Jag skulle själv falla i bitar, gå sönder helt, om det skulle hända mig. Samtidigt vet jag att man måste leva vidare, det måste man.
Jag och mina vänner kommer ge vår underbara tjej allt stöd vi kan, och visa henne att hon fortfarande har kvar kärlek i överflöd, och det kommer hon alltid att ha.

För att gå vidare med att berätta om veckan så tog jag vaccinet mot svininfluensan igår. Jag är jätteglad att jag tog den, och jag tycker att all hysteri om konstiga biverkningar blivit riktigt överdriven. Folk säger att "svininfluensan är ingenting, helt onödigt att ta sprutan" men det är ju helt fel det med. Över tusen personer har ju för tusan dött i Storbritannien!
Jaja, hur som helst så är jag i stort sett immun mot det nu, så jippi för det. Dock så har jag idag frossa och ledvärk i hela kroppen, samt ont i armen fortfarande. Jag hoppas att det går över till imorgon. Jag kan bara tänka mig hur jobbigt det är att ha den riktiga influensan, jämfört med hur jag känner nu..

Jag känner att resten av de dåliga händelserna och känslorna som präglat denna vecka, kan jag hålla för mig själv. Annars blir det så onödigt deppigt.

Vi får inte glömma att solen vänder.
Kärlek till alla,
Louise