louiseec

Andas in, andas ut.
In och ut.

Helt oplanerat, bara automatiskt
Det är så det ska vara.
Men så är det inte.
Inte just nu, inte för mig.
Någon har satt sig på min bröstkorg.
Jag stretar emot, försöker få luft.
Andas in, andas ut.
Trycket ökar.
Min energi tar slut, orkar inte kämpa mer.
Luft fyller bröstkorgen en sista gång.
Innan jag sakta kvävs.

Nej.
Måste återupptäcka kraften från det inre, sägs det
Släppa taget och ge sig hän
Förlåta och acceptera det som är.

Jag sa, innan jag sakta kvävs.